Deporterade män stämmer USA:s mottagarland Eswatini i Afrikanska kommissionen
Hålls inlåsta i Matsapha efter avtjänade straff och utan tillgång till advokater, Washington betalar drygt fem miljoner dollar för att få tredje land ta emot upp till 160 personer och ansvaret löses upp i diplomatiskt dimmoln
Bilder
The claimants, one of whom has since been repatriated to his home country, were held at Matsapha correctional complex in Eswatini. Photograph: AP
theguardian.com
Orville Etoria was sent to his home country, Jamaica, in September, after being detained in Eswatini. Photograph: Courtesy of Margaret McKen
theguardian.com
Tre män som USA utvisat till Eswatini har lämnat in ett klagomål till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och hävdar att deras frihetsberövande i landets anstalt Matsapha är olagligt. Enligt Guardian kommer männen ursprungligen från Kuba, Jamaica och Jemen. De skickades till Eswatini efter att ha avtjänat fängelsestraff i USA och säger att de inte begått något brott i Eswatini.
Två av de klagande har hållits i åtta månader, medan den tredje, Orville Etoria, återfördes till Jamaica i september. De ingick i en grupp om fem som utvisades i juli, med ytterligare tio personer som skickades i oktober. Männens jurister uppger att gruppen, bortsett från Etoria, fortfarande hålls i förvar. Klagomålet, som lämnats in via Global Strategic Litigation Council, säger att de frihetsberövade hållits på obestämd tid och inte tillåtits träffa sina jurister personligen.
Fallet visar hur så kallade utvisningar till tredjeland gör migrationskontroll till en sorts försörjningskedja. Ursprungsstaten avlägsnar personen från sin jurisdiktion; mottagarstaten tillhandahåller en säker förvaringsplats; och det rättsliga ansvaret löses upp i en dimma av ”administrativa och diplomatiska processer” som kan dras ut så länge båda sidor finner det bekvämt. Guardian rapporterar att kommissionen kan kräva efterlevnad eller hänskjuta frågor till Afrikanska domstolen, men att ingen av dem har verkställande makt – en institutionell obalans som gör förvar lätt att inleda och svårt att avsluta.
Eswatinis regering förnekar att männen är fängslade och säger att de ”inkvarteras i en säker miljö” medan arrangemang för återförande ordnas, samt att deras rättigheter och värdighet respekteras. Men tvisten gäller den praktiska innebörden av förvar: om en person inte kan lämna, inte kan få tillgång till juridiskt biträde och inte kan förutse ett slutdatum spelar ordet på dörren mindre roll än låset.
Reuters har rapporterat att USA gick med på att betala Eswatini 5,1 miljoner dollar för att ta emot upp till 160 tredjelandsmedborgare. Summan tydliggör affärslogiken: en liten stat betalas för att ta den administrativa bördan och det anseenderisiko som följer av att hålla personer som är politiskt besvärliga att återföra direkt. Guardian noterar att andra afrikanska länder som tagit emot tredjelandsutvisade från USA är Ghana, Rwanda, Sydsudan och Uganda.
I februari avvisade Eswatinis högsta domstol en prövning som lokala frivilligorganisationer drivit och där de hävdat att förvaret stred mot grundlagen. Domstolen ansåg att de sökande saknade talerätt eftersom de inte var direkt berörda. Männens nya anmälan flyttar därför arenan från nationella domstolar – där regler om talerätt kan stoppa insyn – till ett regionalt organ som är avsett att pröva rättighetskrav även när lokal politik gör dem obekväma.
De frihetsberövades jurister uppger att en man genomförde en 30 dagar lång hungerstrejk sent förra året och visade tecken på organsvikt. Åtta månader efter att de flugits in sitter två av de klagande kvar i samma fängelsekomplex där de först placerades, i väntan på att handlingar ska bli en utväg.