Sverige

Finsktalande äldre tvingas tolka åt varandra på boende i Fagersta

Kommunen stänger fullbelagda finska avdelningen på Solliden och flyttar de boende trots minoritetsspråksrättigheter, rätten finns i policydokument men bemanningen saknas klockan tre på natten

Bilder

”Ringer till mig och gråter” – Keijo Jokiniemi och Soile Ketola berättar om oron för sina mammor och om språkproblemen de menar påverkar tryggheten i vardagen på äldreboendet Solliden i Fagersta. Foto: Caroline Slotte/SVT ”Ringer till mig och gråter” – Keijo Jokiniemi och Soile Ketola berättar om oron för sina mammor och om språkproblemen de menar påverkar tryggheten i vardagen på äldreboendet Solliden i Fagersta. Foto: Caroline Slotte/SVT Caroline Slotte/SVT

Äldre boende på äldreboendet Solliden i Fagersta har tidvis tvingats tolka åt varandra eftersom personalen inte pålitligt kan ge stöd på finska, rapporterar SVT. Problemet skärps nu när kommunen planerar att stänga den fullt belagda finska avdelningen hösten 2026 och flytta de boende, efter att byggnaden bedömts som otjänlig och i behov av omfattande upprustning.

Fagersta ingår i förvaltningsområdet för finska som minoritetsspråk. Det ger invånarna starkare rättigheter: tillgång till äldreomsorg helt eller till väsentliga delar på finska, rätt att använda finska i kontakter med kommunen i relevanta ärenden samt rätt till samråd inför beslut som berör gruppen. Men flyttbeslutet krockar med en juridisk utfästelse som är enkel att skriva in i styrdokument och svår att bemanna på nattskift.

Anhöriga beskriver ett misslyckande i vardagen, inte en symbolfråga. När boende måste översätta medicinska behov eller omsorgsönskemål till personal läggs bördan på människor som själva är sköra. Risken är inte bara missförstånd utan också tystnad: patienter som slutar försöka. Keijo Jokiniemi och Soile Ketola, vars mödrar bor på Solliden, säger att tryggheten bygger på att bli förstådd, inte bara på att råka bo i samma korridor.

Kommunens förklaring är rak: det råder brist på finskspråkig personal. Socialnämndens ordförande Niclas Bergström (S) säger att kommunen inte kan garantera finskspråkig bemanning dygnet runt, även om man försöker. Det är ett viktigt erkännande, eftersom det visar var systemet sätter sin begränsning: rätten finns på papperet, men bemanningsmodellen och arbetsmarknaden avgör om den finns klockan tre på natten.

Det planerade ersättningsboendet på Floravägen var från början inte tänkt att ha finsk inriktning. Tanken var i stället att placera finskspråkiga boende på ett annat boende, Malmen, efter samråd med finska föreningar. Men när ansökningarna kom valde nästan alla finskspråkiga Floravägen, vilket tvingade kommunen att planera en ny finsk avdelning där i stället. Ändå kan kommunen fortfarande inte lova finskspråkig närvaro alla timmar.

I övriga Västmanland ser det olika ut. Västerås driver ett äldreboende med finsk inriktning med 26 platser där omsorgen kan ges helt på finska, medan Köping saknar finsk avdelning men har vissa finskspråkiga anställda utspridda på olika boenden, enligt SVT:s sammanställning. Fagersta uppger att omkring 14 anställda i äldreomsorgen har finskkunskaper – tillräckligt för att signalera välvilja, men inte för att garantera sammanhängande bemanning.

Stängningen av Solliden gör en minoritetsspråklig rättighet till ett logistikproblem: rekrytering, schemaläggning och budget avgör vad ”till väsentliga delar” betyder i praktiken. På Solliden har nödlösningen blivit att äldre tolkar åt äldre.

Byggnaden stängs eftersom den bedömts som otjänlig och skulle kräva en stor upprustning. Kommunen säger att den inte kan garantera finskspråkig personal dygnet runt.