Netflix släpper War Machine med Alan Ritchson i huvudrollen

Strömningstjänsten Netflix har släppt actionfilmen War Machine, där Alan Ritchson spelar en kraftigt byggd amerikansk soldat som jagas av utomjordiska robotar i Colorados vildmark. Den brittiska tidningen The Guardian beskriver filmen som en korsning mellan Predator och Transformers. Filmen är regisserad av Patrick Hughes och har köpts in från Lionsgate. Den hamnar nu på Netflix efter att först ha visats på bio i Australien, där den också spelades in. The Guardian noterar att den, till skillnad från många Netflix-produktioner, undviker tjänstens välkända grågrumliga bild och i stället ser mer ut som en traditionell storstudiosatsning.

War Machine är byggd för export. Grundidén kräver nästan ingen kulturell översättning: en grupp, en fientlig miljö, ett okänt hot och sedan en rad actionsekvenser som trappas upp tills de överlevande ställs inför det som förföljer dem. Enligt The Guardians recension är de utomjordiska fienderna formgivna mindre som slemmiga monster och mer som mekaniska motståndare som skulle kunna uppfattas som militär utrustning. Det är ett medvetet val som håller filmen inom det bredast möjliga actionspråket. Även inledningen är avsiktligt lättläst: en kallstart i Afghanistan, en traumatisk förlust och därefter ett hopp till en brutal uttagningskurs för jägarsoldater, som samtidigt fungerar som tryckkokare för olika karaktärstyper.

Just denna lättlästhet är affärsmodellen. Den globala strömningsmarknaden belönar filmer som går att se samtidigt som man är distraherad, som går att hoppa in i utan full koncentration, och som fungerar med undertexter utan att handlingen tappas bort. The Guardian kallar den ett ”fredagsalternativ man kan dricka sig igenom”, en formulering som är både nedlåtande och träffande: filmens uppgift är inte att överraska, utan att leverera förutsägbart placerade stötar av spänning och skådespel.

Ritchson, mest känd för Reacher, är den typ av huvudrollsinnehavare som strömningstjänster gillar: fysiskt iögonfallande, redan bekräftad av algoritmerna och lätt att marknadsföra i länder som inte delar samma kändisvärld. The Guardian noterar att hans politiska profil utanför filmen har gjort honom till en ”progressiv mans actionhjälte”, men att filmen i sig, enligt recensionen, återgår till ”vit, grabbig, käck” actiontradition och till och med ger Dennis Quaid en mindre roll. Oavsett vad skådespelaren står för på nätet är varan på skärmen tänkt att vara friktionsfri.

Motprestationen är förutsägbarhet. The Guardian menar att filmen signalerar sina vändpunkter i förväg: nyhetsinslag om en fallande asteroid, den uppenbara avslöjandet av vad som jagar gruppen och ett slut som sällan avviker från mallen. Samtidigt pekar samma recension på varför Netflix fortsätter att köpa in och göra den här typen av filmer: när de datorgjorda effekterna är kompetenta och tempot är stramt fungerar formeln.

War Machine försöker inte bli nästa Predator. Den försöker bli den sorts film som kan klickas fram i vilket land som helst, när som helst på dygnet, och ändå vara begriplig innan den första actionsekvensen ens hunnit ta fart.