Farage lobbar Trump mot Starmers Chagosavtal

Nigel Farage reste till Donald Trumps gods Mar-a-Lago för att driva sin linje mot Keir Starmers uppgörelse om att överlämna suveräniteten över Chagosöarna till Mauritius, samtidigt som Storbritannien ska hyra tillbaka Diego Garcia, den brittisk-amerikanska militärbasen. Farage säger enligt The Independent att han vid en middag skulle ”förstärka budskapet”, sedan Trump offentligt kallat avtalet ”stor dumhet” efter att tidigare ha antytt stöd.

Siffrorna i fördraget talar sitt tydliga språk. Enligt planen ska Storbritannien betala Mauritius minst 120 miljoner pund per år i 99 år – sammanlagt, enligt tidningen, 35 miljarder pund – för att kunna fortsätta verksamheten på Diego Garcia efter att Brittiska territoriet i Indiska oceanen avträtts. För Starmers regering är försäljningsargumentet kontinuitet: säkra basen genom att lösa en suveränitetstvist. För Farage är det ett svek: han kallar det ett ”kapitulationsfördrag” och gör det till en prövning av om Storbritannien kan behålla territorium utan att betala hyra.

Det mest avslöjande är Farages metod. I stället för att enbart bekämpa avtalet genom parlamentet och brittisk opinion försöker han använda en amerikansk spärrpunkt som hävstång mot ett brittiskt beslut. Trump röstar inte i Westminster, men när London hävdar att uppgörelsen behövs för att ”trygga framtiden” för en gemensam bas blir Washingtons hållning i praktiken avgörande. När en brittisk oppositionsledare åker till Florida för att påverka den hållningen blottläggs vad arrangemanget redan antyder: Storbritannien förhandlar inte bara med Mauritius utan med USA:s säkerhetsapparat och i ökande grad med den som för tillfället kontrollerar det republikanska budskapet.

Mauritius signalerar samtidigt en annan sorts press. Enligt The Independent har premiärminister Navin Ramgoolam talat om att undersöka rättsliga åtgärder med anledning av dröjsmålet med ratificeringen. Londons svar är att det saknas tydlig grund i internationell rätt för ersättning om fördraget fastnar. Därmed står Storbritannien inför två risker samtidigt: en diplomatisk konflikt med Mauritius om man backar, och en inrikespolitisk strid om man går vidare med en prislapp som ser ut som en livränta.

Tidpunkten är dessutom besvärlig. Samma rapport noterar att Starmer inte har talat med Trump sedan en offentlig konflikt om användningen av brittiska baser i Iran-kampanjen, där Trump kritiserade Storbritanniens hållning och hånade Starmer som ”inte Winston Churchill”. I den miljön blir Chagosfördraget ett bekvämt ombudskrig: en suveränitetsfråga som i praktiken kan avgöras av om Vita huset signalerar klartecken.

Farage säger att avtalet är ”mer än möjligt att vinna”. Basen på Diego Garcia finns kvar – och det gör också den årliga fakturan.