USA återupptar diplomatiska relationer med Venezuelas interimsstyre, ambassaden öppnar efter operationen som griper Maduro och handel särskilt olja prioriteras medan valdatum uteblir, statens återhämtning görs till en licensfråga där rätten att handla blir hårdvaluta

Bilder

The United States and Venezuela agree to resume diplomatic relations english.elpais.com

bnonews.com

USA meddelade på torsdagen att landet återupprättar diplomatiska och konsulära förbindelser med Venezuelas ”interimsmyndigheter”, två månader efter att en amerikansk militärinsats tillfångatog Nicolás Maduro i Caracas. Enligt El País har Washington redan öppnat sin ambassad igen och skickat den höga sändebudet Laura Dogu, medan Caracas har utsett den tidigare utrikesministern Félix Plasencia till sin representant i USA.

Beskedet formaliserar en relation som i praktiken har rört sig åt det hållet sedan Maduro avlägsnades, men det klargör också vad den nya ordningen tycks vara till för: handel först, politik senare. El País uppger att Trumps medarbetare har prioriterat affärer, särskilt olja, och att det fortfarande inte finns något datum för val trots grundlagens tidsramar för en interimsregering. Högsta domstolens beslut att behandla Maduros avlägsnande som en ”tvingad frånvaro” snarare än en ”varaktig frånvaro” gjorde att den rättsliga maskinen inte utlöste ett brådskande val, vilket köpte tid åt de nya myndigheterna och deras utländska uppbackare.

Den tiden används till att bygga upp en stat-till-stat-kanal som kan stramas åt eller lättas med blanketter. USA:s uttalande beskriver närmandet som en ”stegvis process” mot en ”fredlig övergång”, ett språk som passar väl ihop med en ordning byggd på tillstånd: tillträde till marknader, betalningar och export kan beviljas i smala etapper och dras tillbaka utan att den övergripande hållningen behöver ändras. Trumps egna kommentarer, återgivna av El País, handlade mindre om val och mer om praktiskt samarbete – ”vi har 50 miljoner fat olja som flyter just nu över till Houston” – samt beröm av Delcy Rodríguez, den icke folkvalda interimspresidenten.

Valet av Rodríguez är den centrala faktorn i ordningen efter Maduro. Hon är en ledande chavist, upphöjd av parlamentet efter insatsen, och behandlas nu av Washington både som samarbetspartner och som förebild. El País noterar att Trump offentligt har beskrivit henne som ”deras valda president” och till och med sagt till Axios att han ville ha ”en Delcy” som ersättare för Irans dödade högste ledare – ett erkännande av att Washingtons prioritet är en motpart som går att hantera snarare än ett inhemskt mandat.

För Venezuela är den omedelbara vinsten förutsägbar: återupptagna konsulära tjänster, en väg till handel och en återkomst av kapitalflöden som sanktioner hade blockerat. Kostnaden är att statens återhämtning blir villkorad av yttre tillstånd och av att interimsledningen fortsätter att vara acceptabel för Washington. I ett system byggt på licenser och undantag är den mest värdefulla varan varken olja eller guld, utan rätten att över huvud taget få genomföra transaktioner.

USA:s utrikesdepartement nämnde inget datum för val. Däremot utlovade man att återupprättade förbindelser ska ”underlätta” ekonomisk återhämtning – ett resultat som i Venezuela gång på gång har hängt på vem som kontrollerar strömbrytaren.