Europa

Kanadas premiärminister kräver att prins Andrew stryks ur tronföljden

Polisutredning om misstänkt tjänstefel efter Epsteinhandlingar gör frågan till lagstiftning i 15 länder, monarkins krisberedskap kräver parlamentstid för att flytta en man som ändå knappast blir kung

Bilder

Canadian prime minister Mark Carney speaks with reporters on the final day of a three country tour, in Tokyo, Japan. Photograph: Canadian Press/Shutterstock Canadian prime minister Mark Carney speaks with reporters on the final day of a three country tour, in Tokyo, Japan. Photograph: Canadian Press/Shutterstock theguardian.com
standard.co.uk
standard.co.uk
standard.co.uk

Kanadas premiärminister Mark Carney sade i Tokyo att Andrew Mountbatten-Windsor bör avlägsnas ur den kungliga tronföljden och kallade den före detta prinsens påstådda agerande ”avskyvärt”. Uttalandet kommer efter liknande signaler från Australien och Nya Zeeland. Enligt The Guardian och Evening Standard uppger alla tre regeringarna att de kan stödja brittisk lagstiftning när en polisutredning har avslutats.

Den utlösande faktorn är juridisk, inte ceremoniell. Andrew greps i februari misstänkt för missbruk av allmän tjänsteställning, och brittisk polis ska ha genomfört husrannsakningar på fastigheter kopplade till honom, enligt uppgifterna. Anklagelserna ska härröra från handlingar som det amerikanska justitiedepartementet offentliggjort i ärenden kopplade till Jeffrey Epstein, däribland e-postmeddelanden som tycks visa att Andrew delade rapporter om officiella besök under tiden han var Storbritanniens handelsutsände.

Den praktiska frågan handlar dock om författningsteknik. Att stryka någon ur tronföljden är inget hovbeslut; det kräver en lag i det brittiska parlamentet och samtycke från de 14 andra så kallade samväldesrikena där kung Karl III är statschef, däribland Kanada, Australien och Nya Zeeland. Med andra ord kan en anseendekris kring en enskild person bara hanteras genom en flernationell lagstiftningsprocess som är konstruerad för kronans stabilitet, inte för snabb krishantering.

En sådan ordning skapar incitament för symbolisk kohandel. Dominionsregeringar kan framställa sitt stöd som en principfråga, samtidigt som de markerar sin roll som medförvaltare av monarkins rättsliga ramverk. London kan å sin sida signalera handlingskraft utan att agera förrän utredningar är klara och riksdagskalendern medger, och hovet kan hålla formellt avstånd genom att hänvisa till processen.

Carney påpekade att Andrew står ”långt ned” i tronföljden men menade att principen ändå är viktig. The Guardian skriver att Andrew fortfarande är åtta i ordningen och dessutom räknas som statsrådgivare, det vill säga en av de vuxna kungligheter som kan utses att företräda monarken, även om man i praktiken bara använder arbetande kungligheter. Glappet mellan juridisk ställning och faktisk tillämpning är en del av vad debatten försöker täppa till: monarkins reservregler skrevs för oförmåga, inte för anseenderisk.

Australiens premiärminister Anthony Albanese ska enligt The Guardian ha skrivit till Storbritanniens premiärminister Keir Starmer och erbjudit stöd för ett avlägsnande samt kallat anklagelserna ”allvarliga”. Nya Zeelands premiärminister Christopher Luxon har också indikerat att han kan stödja en sådan åtgärd om London lägger fram lagförslag. Enligt Evening Standard väntas den brittiska regeringen överväga att lägga fram en proposition efter att polisutredningen avslutats.

Carneys inlägg gjordes inför reportrar i Tokyo. Nästa konkreta steg, om något alls, beror på om Westminster faktiskt skriver ett lagförslag och om 14 andra parlament vill lägga lagstiftningstid på att flytta en man längre ned på en lista han sannolikt aldrig kommer att nå.