Trump kräver Irans ovillkorliga kapitulation
Vita huset försöker omtolka kravet för att hålla dörren öppen om bombningen ger oklara resultat, Europas energikostnader och sjöfartsrisker stiger medan segern definieras med versaler i sociala medier
Bilder
Trump’s shifting stance on ending the Iran war: From openness to talks to demanding ‘unconditional surrender’
english.elpais.com
Donald Trump boarding Air Force One last Friday, shortly before giving the order to launch the war. Photograph: Elizabeth Frantz/Reuters
theguardian.com
Donald Trump krävde på fredagen Irans ”ovillkorliga kapitulation” och skrev på Truth Social, på sjunde dagen av det amerikansk-israeliska kriget, att Washington skulle hjälpa till att återuppbygga Iran efter ”valet av en STOR & GODTAGBAR Ledare (Ledare)”, enligt El País. Uttalandet markerade en skarp kursändring från hans tidigare signaler om att vara öppen för samtal, och följdes av ett försök till skademinimering från Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt i Fox News.
Ordvalet spelar roll därför att det omdefinierar vad ”att avsluta kriget” kan betyda utan att se ut som ett nederlag. Ett krav på kapitulation är mindre en förhandlingsposition än en offentlig bindning: när en president knyter sin personliga auktoritet till maximala villkor blir varje kompromiss en prestigeförlust. El País uppger att Leavitt försökte ge ”ovillkorlig kapitulation” en ny innebörd, som att Iran inte längre ska kunna hota amerikanska styrkor och intressen, samtidigt som hon upprepade administrationens uttalade mål att hindra Iran från att skaffa kärnvapen. Den omtolkningen håller tonläget uppe men lämnar utrymme för en lägre ribba i praktiken – användbart om den militära insatsen ger tvetydiga resultat.
The Guardian beskriver beslutet att inleda operationen – med namnet ”Operation Episk Vrede” – som ett ögonblick av politisk teater lika mycket som strategi, där Trump ska ha beordrat anfallet ombord på presidentplanet på väg till ett tal om ”amerikansk energidominans”. Tidningen noterar också den interna republikanska iscensättningen kring beslutet, inklusive kontakter med krigshökar i senaten och ett upplagt ögonblick med skådespelaren Dennis Quaid i rollen som Ronald Reagan. Sådan koreografi upphör inte när bombningarna börjar: den höjer den inrikespolitiska kostnaden för att backa.
För allierade ser drivkrafterna annorlunda ut. Europa får bära högre riskpåslag för energi och sjöfart, samtidigt som man har litet inflytande över Washingtons budskap eller villkoren för en reträtt. I det amerikanska systemet kan kongressen klaga i efterhand, försvarsdepartementet kan verkställa, och den politiska varumärkesbilden kan justeras i realtid. De yttre kostnaderna har ingen rösträtt.
Trump lovade i sitt inlägg Iran ”en stor framtid” efter kapitulation. Krigets uttalade mål, och själva definitionen av framgång, skrivs nu med stora bokstäver i sociala medier.