USA baserar B-1-bombflyg på RAF Fairford för insatser kopplade till Iran, brittiska regeringen kallar det specifika defensiva operationer och låter RAF patrullera över Jordanien Qatar och Cypern samtidigt som evakueringar flygs hem, basrättigheter kortar USA:s flygtider men gör brittisk infrastruktur till mål och drönarattacken mot Akrotiri visar vem som tar vedergällningsrisken

Bilder

standard.co.uk

Estados Unidos confirmó el uso infobae.com

Aviones Typhoon de la RAF infobae.com

El primer ministro británico, Keir infobae.com

Fyra amerikanska bombflygplan av typen B-1 Lancer har under natten till fredag och under lördagsmorgonen landat på RAF Fairford i Gloucestershire. Brittiska försvarsdepartementet uppger att USA nu använder brittiska baser för ”specifika defensiva operationer” kopplade till kriget med Iran. Regeringen säger att uppdragen syftar till att förhindra iranska robotavfyrningar i regionen, efter att Teherans drönare och robotar den senaste veckan träffat eller stoppats över Gulfstater.

Enligt Evening Standard har premiärminister Keir Starmer godkänt att brittiska baser används för vad premiärministerns kansli beskriver som defensiva åtgärder, samtidigt som brittiska stridsflygplan av typerna Typhoon och F-35 fortsätter patrullera över Jordanien, Qatar och Cypern. Försvarsdepartementet uppger också att en helikopter av typen Merlin skickas till regionen för utökad luftburen övervakning. Parallellt driver Storbritannien evakueringsstöd: ett andra charterflyg med brittiska medborgare från Oman har anlänt till Gatwick, och utrikesdepartementet planerar fler charteravgångar från Muskat och eventuellt Dubai om läget tillåter.

Den praktiska följden är geografisk snarare än språklig. När bombflyg med lång räckvidd utgår från en brittisk landningsbana, och när brittiskt flyg verkar över regionalt luftrum, blir brittisk infrastruktur en del av den operativa kedja som Iran och dess ombud rimligen kan välja att angripa. Den logiken har redan prövats: en drönarattack träffade den brittiska basen i Akrotiri på Cypern tidigare i veckan, och den civila flygtrafiken har upprepade gånger störts kring Dubai och Gulfen, där flygbolag kortvarigt ställt in flygningar och sedan återupptagit dem under osäkerhet.

Londons inramning som ”defensiv” är avsedd att hålla tydliga trösklar för upptrappning på hemmaplan och att begränsa juridisk och politisk exponering. Men distinktionen är svår att upprätthålla från mottagarens sida. Robotställningar slås ut i förväg ”för att förhindra avfyrning”; samma insatser kan samtidigt uppfattas som deltagande i en offensiv kampanj. Evening Standard rapporterar att vice premiärminister David Lammy antytt att brittiska stridsflyg rättsligt skulle kunna angripa iranska robotställningar om de hotar brittiska intressen, medan Storbritanniens högste militäre chef, flygmarskalk Sir Richard Knighton, sagt att kampanjer ”utvecklas över tid” – en formulering som lämnar utrymme för att uppdrag gradvis glider i omfattning.

Asymmetrin syns i kostnadsfördelningen. Washington får tillgång till basering som kortar flygtider och breddar möjligheterna till insatser; den omedelbara risken för vedergällning, från störningar i datorsystem till drönare mot utlandsbaser, delas med värdlandet. För europeiska regeringar är vinsten fortsatt tillgång till den amerikanska säkerhetsrelationen; räkningen kommer som höjda hotnivåer, ansträngda lager av luftvärnsrobotar och akut logistik för medborgare som blir kvar när flygkorridorer stängs.

En jagare av typ 45, HMS Dragon, väntas enligt Evening Standard inte sättas in i östra Medelhavet förrän nästa vecka, delvis eftersom fartyget förses för månader till sjöss snarare än en kortvarig förstärkning. Frankrike och Grekland har redan flyttat resurser för att skydda Cypern.

Fyra B-1:or kan räknas på plattan i Fairford. Frågan om vem som får räkna följderna besvaras fortfarande – i luftvärnsavfyrningar och i förteckningar över charterflyg.