Richard Kadrey: Meta vill göra piratuppladdning till tillåten användning

Meta har i en federal domstol i Kalifornien börjat hävda att själva uppladdningen av piratkopierade böcker till andra användare via BitTorrent kan räknas som skälig användning. Därmed försöker bolaget vidga sitt rättsliga försvar från frågan om träning av språkmodeller till den mer jordnära mekaniken i hur materialet samlades in.

Enligt TorrentFreak stämde författare som Richard Kadrey, Sarah Silverman och Christopher Golden Meta år 2023 för användning av böcker från skuggbibliotek vid träningen av den stora språkmodellen Llama. Domstolen har tidigare accepterat att själva träningen kan omfattas av skälig användning, men lät en separat anklagelse leva vidare: att Meta gjort sig skyldigt till direkt intrång genom att ”sådda” böckerna under nedladdning via BitTorrent och därmed spridit upphovsrättsskyddade filer vidare. I ett kompletterande svar inom bevisupptagningen sent i processen säger Meta nu att allt ”tillgängliggörande” under nedladdningen var en integrerad del av samma påstått omdanande syfte.

Detta är viktigt eftersom Meta försöker göra ett spridningsanspråk – normalt den renaste och minst omtvistade formen av intrång – till en slags oavsiktlig bieffekt av en process som bolaget framställer som oundviklig. Uppladdningar i BitTorrent sker automatiskt, hävdar Meta, och i fallet Anna’s Archive var strömmar enligt bolaget det enda praktiska sättet att få tag i stora datamängder. Det är en bekväm berättelse för ett företag vars konkurrensfördel är skala: den billigaste träningsmängden är den som inte behöver licensieras, och det snabbaste sättet att bygga den är att behandla nätets gråmarknadsarkiv som ett råvaruflöde.

Författarnas ombud, även de citerade av TorrentFreak, invänder inte bara i sak utan också mot tidpunkten. De har sagt till domaren Vince Chhabria att Meta känt till anklagelserna om uppladdning sedan slutet av 2024 men inte åberopade skälig användning när domstolen frågade om saken, och att en ”fortlöpande skyldighet” att komplettera bevisupptagningen inte får bli en bakdörr för att föra in nya försvar efter tidsfrister. Meta svarade att bolaget endast kompletterade sina svar på skriftliga frågor.

Om domstolar i slutänden accepterar idén att vidare spridning via piratnätverk kan göras immun genom en senare ”omdanande” användning, blir effekten inte jämnt fördelad. Ett litet förlag, ett nystartat företag eller en enskild person som sått ett helt bokbibliotek skulle knappast överleva de rättegångskostnader som krävs för att ens pröva en sådan teori, än mindre de anseenderisker och plattformsrisker som följer. Ett företag med Metas balansräkning kan det.

Metas försvar har också en tydlig politisk bismak: bolaget ber rättsväsendet att i efterhand godkänna en industriell strategi för datainsamling som lagstiftare inte uttryckligen auktoriserat och som marknaderna inte prissatt. Tvisten handlar mindre om huruvida träning av artificiell intelligens kan vara skälig användning i abstrakt mening, och mer om vem som ska bära kostnaden för att bygga tekniken: företagen som säljer den, eller de människor vars arbete kopierades för att skapa den.

Striden kretsar nu kring om domstolen ska se BitTorrent-sådd som ett tillfälligt tekniskt beteende eller som en separat spridningshandling med egna rättsliga följder.

Metas resonemang vilar på ett faktapåstående som är lätt att formulera men svårt att reda ut i domstol: att piratkopiering var det enda effektiva sättet att få tag i böckerna i stor skala.