Blandat

Finländskt par vinner brittiskt frubärarlopp och slår banrekord

380 meter i Surrey med viktkrav på minst 50 kilo och publik som sprutar vatten, VM-platsen går ändå till bästa brittiska par medan vinnarna tar hem öltunnan

Bilder

standard.co.uk
standard.co.uk
standard.co.uk
standard.co.uk

Ett par dussin par sprang på söndagen en 380 meter lång bana på The Nower i Dorking i grevskapet Surrey, när årets brittiska frubärartävling avgjordes. En finländsk duo, Teemu och Jatta, vann och satte nytt banrekord – och belönades, enligt traditionen, med ett fat lokalt öl.

Enligt Evening Standard gick Teemu och Jatta i mål på 1.45,5. Två brittiska par följde därefter: Edward och Kathryn på 1.49,0 samt Stuart och Hattie på 1.50,1. Tävlingen, som arrangeras av Leith Hill Trail Runners, bygger på en säregen blandning av fasta regler och fri uppfinningsrikedom. Den som bärs måste väga minst 50 kilo; den som väger mindre får kompensera med en ryggsäck lastad med exempelvis mjölburkar, vatten eller annan barlast tills minimivikten uppnås. Själva bärtekniken är fri, men många väljer det så kallade estniska greppet, där den burna partnern hänger upp och ned med benen korsade framför löparens ansikte.

Upplägget är samtidigt hinderbana och publiksport. Deltagarna tar sig över halmbalar och en brant bana med upp- och nedförslöpning, medan åskådarna lägger på extra ”motstånd” med vattenpistoler och hinkar. Priset – ett ölfat – håller de ekonomiska insatserna små, men tävlingsformen belönar ändå den som optimerar: grepp, balans, tempo i backarna och hur mycket instabilitet ett par kan acceptera utan att tappa fart. Kravet på minsta belastning standardiserar dessutom tävlingen i det tysta, genom att begränsa fördelen av att helt enkelt välja den lättaste möjliga partnern.

Parallellt med spektaklet löper en mer formell tråd: uttagning till internationell tävling. Trots att finländarna vann i Surrey uppger Standard att Edward och Kathryn ska representera Storbritannien vid världsmästerskapen i Finland i juli. Arrangörerna bidrar med 250 pund till boende och flyg. Därmed blir en lokal kuriositet en uttagningstävling, och man får det välbekanta urvalsproblemet: vad räknas som ”nationell representation” när segrarna är gäster utifrån.

Den brittiska frubärartävlingen startade 2008, och arrangörerna tillåter uttryckligen att man bär ”någon annans” fru – eller en vän, ett syskon, en pojkvän eller flickvän – så länge viktkravet uppfylls.

Teemu och Jatta lämnade Dorking med ölfatet och rekordet. Storbritanniens plats till världsmästerskapen gick i stället till det snabbaste inhemska paret.