Lärare på Rekarnegymnasiet jagar sponsrade rör för att klara undervisningen
Kommunens budget för material krymper och inköpsregler gör småköp tröga, skattefinansierad yrkesutbildning får varuflöde som bygger på vem som ringer och vad företag råkar ha över
Bilder
Lärare på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna säger att en växande del av arbetsveckan går åt till att ringa lokala företag för att få skänkta rör, kopplingar och annat förbrukningsmaterial så att elever på yrkesprogrammen över huvud taget kan genomföra grundläggande kursmoment. SVT rapporterar att jakten på sponsring på skolans VVS- och bygginriktningar har blivit så rutinmässig att den i praktiken fungerar som ett parallellt anskaffningssystem. En lärare beskriver år då donationerna uppgått till 250 000 kronor i materialvärde.
Bakgrunden är inte en plötslig kris utan en långsam åtstramning inom den ordinarie budgetprocessen. Enligt SVT har kommunens samlade budget för läromedel och programutrustning på Rekarnegymnasiet minskat från 6,2 miljoner kronor till 5 miljoner de senaste åren. Bristen gäller inte bara verkstäderna: rapporteringen tar även upp att teoretiska kurser saknar aktuella läroböcker. När skolan inte kan köpa det som behövs via sina egna kanaler improviserar lärarna genom att hålla kontakt med leverantörer, ta emot erbjudanden och försöka få donationer att passa kursplaneringen.
Denna nödlösning får följdeffekter som inte syns i de stora budgetraderna. Donationer kommer när ett företag råkar ha överskottslager, när en försäljningschef ser ett rekryteringsvärde, eller när en lärare har tid och kontaktnät att fråga. Resultatet blir att tillgången på material varierar mellan program och mellan år, och i ökande grad beror på enskilda medarbetares kapacitet snarare än planerade inköp. Det förändrar också skolans förhandlingsläge: i stället för att jämföra leverantörer och specifikationer tvingas man ta det som finns, när det finns, och anpassa undervisningen efter tillgången.
Kommunledningen beskriver läget annorlunda. Ordföranden i gymnasienämnden, Muhammed Tahsin (Moderaterna), säger till SVT att kommunen gjort ”riktade satsningar” och höjt ersättningen per elev för vissa program där man bedömt behoven som störst. Men samma system som kan höja en budgetpost kan också begränsa vad pengarna i praktiken går att köpa. Skolor arbetar med interna fördelningar, ramavtal och inköpsregler som är tänkta att motverka missbruk men som samtidigt gör små, återkommande inköp långsamma och krångliga – just den inköpsrytm som verkstadsutbildning är beroende av.
I praktiken hamnar skolan i en blandmodell: skattefinansierad utbildning som delvis försörjs genom en lokal insamlingskedja. Eleverna går fortfarande i en kommunal skola, men deras möjlighet att öva på aktuella material kan i praktiken bero på om ett närliggande företag väljer att skänka något denna månad.
På Rekarnegymnasiet visar SVT hur elever lär sig att arbeta runt sådant som saknas, samtidigt som lärarna håller en telefonlista med tänkbara sponsorer. Kommunens officiella budget finns på papperet; verkstadens hyllor fylls på ett samtal i taget.