Trump överväger lätta på sanktionerna mot rysk olja
Efter samtal med Putin om Irankriget och energimarknader när Hormuz i praktiken stängs, Europas gaspriser stiger nära 40 procent och lagren ligger runt 46 miljarder kubikmeter mot 77 i fjol, sanktioner blir ventil mot väljarilska när inflation och bränsleräkningar hotar
Bilder
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
Haruna Kambayashi stands by her newly purchased home on a street now lined with mostly empty lots.
japantimes.co.jp
Imperial Hotel, Kyoto: Where hospitality traditions meet
japantimes.co.jp
Is the EU ready to handle the fallout of a U.S.–Iran war?
euronews.com
Olja blev på måndagen åter en inrikespolitisk huvudvärk i USA, sedan Donald Trump talat med Vladimir Putin om kriget mot Iran och läget på energimarknaderna, enligt Reuters. Samtalet – som Kreml beskrev som deras första i år – kom bara timmar efter att Putin varnat för att världsekonomin stod inför en ”global energikris”, samtidigt som Hormuzsundet i praktiken förblev stängt och producenter i Persiska viken drog ned sin produktion.
Reuters uppger att Vita huset överväger att lätta på sanktionerna mot rysk olja som del av ett bredare försök att stabilisera priserna, vilka sköt i höjden efter att den amerikansk-israeliska offensiven mot Iran inleddes i slutet av februari. I samma samtal tog de två ledarna även upp Ukraina och Venezuelas roll i den globala oljeförsörjningen – en ovanligt tydlig påminnelse om att Washingtons sanktionssystem inte är någon moralisk naturkraft, utan en kran som kan öppnas när prisnivåer börjar hota väljarnas tålamod.
För Europa är tidpunkten viktigare än retoriken. Euronews noterar att störningarna vid Hormuz drivit upp de europeiska naturgaspriserna med nästan 40 procent efter att leveranser av flytande naturgas från Qatar stoppats, samtidigt som EU:s gaslager är lägre än tidigare år – cirka 46 miljarder kubikmeter jämfört med 77 miljarder 2024. Det lämnar medlemsstaterna att hantera en energichock med mindre stötdämpare, och med samma politiska verktygslåda som alltid: samordning i undantagsläge, tal om reserver och en febril jakt på att skydda kritisk infrastruktur.
EU:s strategi för en ”beredskapsunion” prövas nu i realtid, skriver Euronews, när Bryssel aktiverar civilskyddsverktyg och förbereder sig för it-angrepp och möjlig fördrivning från Irans befolkning på omkring 90 miljoner. Men den grundläggande begränsningen är enklare: Europa köper energi till världsmarknadspriser och försäkrar sjöfartsrisker på globala marknader, medan dess möjlighet att påverka konflikten är begränsad. Om Washington lättar på sanktionerna mot rysk olja för att kyla marknaden blir vinsten omedelbar för konsumenterna – men det undergräver samtidigt idén om sanktioner som ett långsiktigt påtryckningsmedel.
Den här dynamiken har setts förut: sanktioner skärps när det är politiskt billigt och lättas när de kolliderar med inflation, fraktkostnader och hushållens räkningar. Kriget mot Iran har pressat ihop den cykeln till dagar. En politik som var tänkt att straffa motståndare har blivit ett verktyg för att hantera drivmedelspriser som uppstått genom Washingtons egen upptrappning.
Samtalet med Putin skedde samtidigt som tankfartyg fortsatte att ligga stilla utanför Hormuz och europeiska huvudstäder räknade lagervolym snarare än slagfältets vinster.