Region Sörmland stoppar Blodtrycksdoktorn som underleverantör åt Min Doktor

Region Sörmland har dragit tillbaka sitt godkännande av Blodtrycksdoktorn AB som underleverantör till den digitala vårdcentralen Min Doktor, efter att en extern granskning slagit fast att endast 1 procent av de granskade vårdkontakterna gav rätt till ersättning, rapporterar Dagens Medicin. Granskningen omfattade mer än 600 vårdkontakter under 2025. Regionen har också gett Min Doktor en skriftlig varning.

Den omedelbara följden är administrativ men ekonomiskt skarp: utan Sörmlands godkännande kan Blodtrycksdoktorn inte längre fakturera besök från andra regioner via Region Sörmland, uppger regionen. Det pekar på den centrala mekanism som i åratal drivit konflikterna kring nätvård i Sverige: en vårdgivare kan skala upp nationellt, men räkningen leds genom en enskild regions regelverk och kontrollfunktioner. Systemet blir ett spel mellan genomströmning och efterkontroll. Affärsmodellen belönar stora volymer av korta, ersättningsgrundande kontakter, medan regionens styrning ofta kommer i efterhand genom granskning av journalföring, medicinsk motivering och om kontakten alls uppfyller villkoren för ersättning.

I Sörmlands fall handlar kritiken inte om ett enskilt kliniskt misslyckande utan om en systematisk brist på efterlevnad i dokumentationen: regionen menar att granskningen visar att den stora majoriteten av besöken saknade grund för ersättning. Dagens Medicin skriver att Blodtrycksdoktorn kritiserades på ”ett antal punkter” i rapporten och skulle lämna sitt svar på tisdagen. Regionen agerade innan detta svar blivit känt offentligt och hänvisade till uppgifternas allvar.

Tvisten spiller redan över regiongränserna. Helsingborgs Dagblad rapporterar att Region Skåne, med hänvisning till Sörmlands granskning, har beslutat att lokala vårdcentraler inte ska belastas med kostnaden när skåningar använder tjänsten. Det visar hur snabbt en regions efterkontroll kan bli en de facto nationell signal i ett system där vårdgivare verkar över länsgränser, men där tillsyn och sanktioner är splittrade.

Mönstret är välbekant: pengar lämnar skattekassan i realtid, medan bråket om huruvida de borde ha lämnat den kan ta månader av journalgranskning och skriftväxling. I det här fallet gör kvoten – 1 procent bedömd ersättningsgrundande – den vanliga gråzonen till en anklagelse om i det närmaste total feldebitering.

Granskningen omfattade mer än 600 kontakter från 2025, och regionen uppger att endast omkring 1 procent uppfyllde ersättningskriterierna.