EU-kommissionen vill rulla ut små modulära kärnreaktorer i början av 2030-talet

EU-kommissionen gav på tisdagen sitt stöd till en offensiv för att rulla ut små modulära kärnreaktorer i unionen i början av 2030-talet, rapporterar Euronews. Tanken är att de ska stabilisera elförsörjningen när vind- och solkraft inte levererar. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen använde ett kärnenergitoppmöte i Paris för att hävda att Europas tillbakagång från kärnkraft var ”ett strategiskt misstag” och påpekade att kärnkraftens andel av EU:s el har fallit från omkring en tredjedel 1990 till ungefär 15 procent i dag.

Bryssel presenterar små modulära reaktorer både som energipolitik och industripolitik. I kommissionens strategi beskrivs fabrikstillverkade reaktorer – så små att de kan fraktas med lastbil eller pråm och monteras på plats – som en väg till koldioxidsnål el och processvärme, bland annat till stål- och kemisk industri. Strategin efterlyser också förenklade godkännandeprocesser och tätare gränsöverskridande samarbete mellan tillsynsmyndigheter, ett försök att göra tillstånd och övervakning mindre splittrad mellan medlemsstater.

Men den hårda begränsningen är inte retorik utan vem som bär risken. Europas konventionella kärnkraftsprojekt har gång på gång visat hur kostnadsöverdrag, förseningar och omtag i regelverk hamnar på någons balansräkning. Små modulära reaktorer marknadsförs som billigare tack vare standardisering och serietillverkning, men de första enheterna blir ändå förstagångsbyggen med osäkra byggtider, oprövade leverantörskedjor och öppna frågor om långsiktiga driftskostnader, avfallshantering och försäkringslösningar. Miljöorganisationer och kärnkraftsskeptiska regeringar – däribland Österrike, Irland och Portugal – menar enligt Euronews att tekniken fortsatt är dyr och oprövad jämfört med förnybar energi.

Kommissionen signalerar redan vad den anser saknas: intäkter som går att belåna och kapital där riskerna har tryckts ned. Von der Leyen presenterade enligt Euronews en garanti på 200 miljoner euro för att stödja privata investeringar i ”innovativa kärntekniker”. Själva dokumentet slår fast att framgången ”i stor utsträckning” beror på stark efterfrågan och en ”gynnsam företagsmiljö” – ett artigt sätt att säga att utan förutsägbara kassaflöden och tydliga ansvarskedjor kommer kapitalmarknaden att prissätta projekten som politiska vad.

En koalition av medlemsstater har redan förberett marken. Elva EU-länder skrev under en deklaration 2024 som kallade kärnkraft en möjliggörare för energisäkerhet och suveränitet och uppmanade tillsynsmyndigheter att ”fullt frigöra” kärnkraftens potential samtidigt som finansieringsvillkor skapas för att förlänga livslängden på befintliga anläggningar. Belgien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen och Sverige hörde till undertecknarna.

Även Tysklands inrikesdebatt har förskjutits. Förbundskansler Friedrich Merz har kallat Berlins kärnkraftsavveckling under Angela Merkel och Olaf Scholz för ett ”stort misstag”, samtidigt som han medgett att nedmonterade kraftverk inte realistiskt kan startas om. Hans föredragna väg tillbaka är små modulära reaktorer – ett erkännande av att det politiska beslutet att lämna kärnkraften inte tog bort behovet av planerbar el, utan bara ändrade hur den efterfrågan betalas.

Kommissionens plan hänger nu på om ”förenklade förfaranden” och delvisa garantier kan förvandla en teknikpresentation till projekt som långivare, försäkringsbolag och industrikunder faktiskt skriver under på. Tidslinjen till början av 2030-talet lämnar liten marginal för den typ av förseningar som präglat Europas senaste kärnkraftsutbyggnad.

Bryssel ber medlemsstaterna skynda på reaktortillstånd, samtidigt som man erbjuder en garanti mätt i hundratals miljoner i en sektor där ett enda försenat kraftverk kan förbränna flera gånger det beloppet.