Kanadas nya gasexportterminal går nära full kapacitet
Qatar stoppar flytande naturgas och förklarar force majeure när Hormuz blir ofarbar, krigsrisk och finansiering avgör vem som får leverera och vem som får betala
Bilder
Former JP Morgan Chase chief economist Anthony Chan breaks down the run up in oil prices on 'Varney & Co.'
foxbusiness.com
Oil tanker in Strait of Hormuz
foxbusiness.com
An oil pump jack pumps oil in a field near Calgary, Alberta, Canada on July 21, 2014.
foxbusiness.com
USS Dewey launches a Tomahawk missile
foxbusiness.com
F-35 joint exercise formation
foxbusiness.com
LNG Canada har lastat fem laster flytande naturgas för Asien under de första elva dagarna i mars och hade en sjätte planerad att avgå på tisdagen, enligt fraktdata från LSEG som Global News hänvisar till. Anläggningen i Kitimat i brittiska Columbia, ledd av Shell, började driften i mitten av 2025 och är dimensionerad för omkring 14 miljoner ton per år; marsflödet antyder att den nu kör nära sin märkta kapacitet. Uppgången kommer samtidigt som Qatar – ursprung för ungefär en femtedel av den globalt handlade flytande naturgasen – har stoppat produktionen och åberopat force majeure efter att tanktrafik genom Hormuzsundet blivit ohållbar, rapporterar Global News.
Den omedelbara effekten är en prissignal som fungerar som en överföring från importörer till exportörer. När en flaskhals blir omöjlig att försäkra eller finansiera behöver laster inte ens fysiskt stoppas för att utbudet ska stramas åt; köpare bjuder helt enkelt upp de sista marginalvolymerna från alla håll som fortfarande kan skeppa. Vinnarna blir producenter med ledig förvätskningskapacitet och exportörer med rutter som undviker Persiska viken: Kanadas nya utloppsväg mot Stilla havet, amerikanska terminaler vid Mexikanska golfen, Norges rörledningsgas och Qatars konkurrenter i Atlantområdet. Förlorarna är regioner som inte snabbt kan ersätta bortfallet – särskilt asiatiska köpare vars avtal och fraktmönster byggts kring volymer från viken, och europeiska köpare som tvingas konkurrera om samma flexibla laster.
Det kanadensiska fallet visar också hur snabbt ”energisäkerhet” blir en fråga om balansräkningar. Före LNG Canadas uppstart ökade producenter i västra Kanada produktionen i förväntan om ny efterfrågan; när anläggningen trappade upp långsammare föll de lokala priserna och blev kortvarigt negativa, vilket fick vissa producenter att dra ned, uppgav Advantage Energys verkställande direktör för Global News. Nu vänder samma system: AECO-priserna låg kring 2 dollar per miljon brittiska värmeenheter, fortfarande med en kraftig rabatt mot det amerikanska riktmärket Henry Hub, medan laster går igenom till Asienanknutna priser som speglar krigsrisk och knapphet. Skillnaden skapas inte av geologi utan av vilka regeringar, försäkringsgivare och banker som är beredda att garantera vilka rutter.
Det är därför strategiska lager och priskontroller ständigt återkommer i diskussionen. Fox Business noterar samtal inom G7 och Internationella energiorganet om samordnade uttag ur strategiska lager för att ”kyla priserna”, även om tjänstemän sade att man inte agerade omedelbart. Sådana verktyg skapar inget nytt utbud; de flyttar vem som bär kostnaden för avbrottet och när. Uttag ur lager dämpar spotpriser för importörer samtidigt som exportintäkter bevaras för producenter som redan säljer på förhöjda nivåer, och det kan skjuta upp den efterfrågeminskning som annars skulle pressa ned priserna.
En talesperson för LNG Canada sade till Global News att en 58:e last skulle avgå ”de kommande dagarna”. I Kitimat fungerar en ny exportterminal som en stötdämpare för Asien – och som en ny intäktspost för den som fortfarande kan lasta ett fartyg.