Ekonomi

Showmax stänger i 44 afrikanska länder

Canal+ kallar satsningen dyrt misslyckande och NBCUniversal säger upp dussintals, strömningskrigets globala landrush byggs på billigt kapital och fasta kostnader som inte skalar i fattigare splittrade marknader, innehåll prissatt i dollar möter abonnenter som betalar i svag valuta och marginalerna försvinner

Bilder

NBCUniversal is laying off staffers as the Showmax streaming service shuts down.
                            
                              Beata Zawrzel/NurPhoto via Getty Images NBCUniversal is laying off staffers as the Showmax streaming service shuts down. Beata Zawrzel/NurPhoto via Getty Images businessinsider.com

Strömningstjänsten Showmax stängs ned i 44 afrikanska länder efter flera år av förluster, vilket enligt Business Insider får NBCUniversal att säga upp dussintals anställda som arbetat med tjänsten. Canal+, som ägde 70 procent efter att ha köpt Sydafrikas MultiChoice, kallar satsningen ett ”dyrt misslyckande” i sin senaste delårsrapport, medan Comcast äger återstående 30 procent i större delen av verksamhetsområdet. Anställda informerades om nedskärningarna i veckan, och en samrådsprocess väntas för internationella tjänster.

Nedläggningen påminner om att strömningens globala kapplöpning byggde på billigt kapital och optimistiska antaganden om snabbt växande kundstockar. I mogna marknader kan skala fördela kostnader för innehåll och plattformsutveckling över tiotals miljoner användare; i splittrade marknader med lägre inkomster möter samma fasta kostnader tunnare hushållsbudgetar och mer priskänsliga uppsägningar. Även när en tjänst tekniskt ligger på ”samma plattform” som moderbolagets strömningstjänst, som Showmax gjorde med Peacock och SkyShowtime, hamnar lokala kostnader för kundanskaffning, betalningshinder och kundtjänst ändå i resultaträkningen.

Valutarisk blir en andra skatt. Abonnemang säljs ofta i lokala valutor medan dyra rättigheter och stora delar av innehållskedjan prissätts i dollar eller euro. När växelkurser rör sig kan en strömningstjänst antingen höja priset och tappa kunder eller hålla priset och se vinstmarginalerna försvinna. Därtill kommer regel- och politiska friktioner: kvoter, tvister om censur och licenskrav som etablerade aktörer med lokala relationer kan hantera, men som blir kostsamma för utländska samriskföretag som i praktiken måste förhandla allt två gånger.

Konkurrensen är dessutom sällan obefintlig. I många länder äger betal-tv-bolag, mobiloperatörer och tv-bolag redan faktureringsrelationer och distribution, och kan paketera video med datatrafik eller sporträttigheter på sätt som en fristående tillämpning har svårt att matcha. Ett globalt varumärke ger inte automatiskt lokal förhandlingsstyrka, särskilt när produkten är ett valfritt nöje och piratkopiering fortsatt fungerar som ett ständigt alternativ.

Comcasts ledning har varit tydlig med att Peacock inte jagar global expansion, och Showmax misslyckande blir ett konkret exempel på varför återhållsamhet kan vara rationell. Canal+ får i sin tur förklara för investerare varför en tillväxtberättelse slutade som en nedskrivning, medan det utvecklings- och produktarbete som gjordes för den afrikanska tjänsten lever vidare inne i andra plattformar.

Showmax tillämpning försvinner, men kostnaderna som fällde den — innehåll prissatt i hård valuta och kunder som betalar i mjuk — blir kvar för den som försöker samma upplägg nästa gång.