USA:s Tomahawkrobot träffar iransk flickskola och dödar omkring 170
Pentagonutredning pekar på föråldrad underrättelsedatabas som fick skolan att klassas som del av Revolutionsgardets område, exakt koordinat blir fel mål och ansvaret löses upp i en lång kedja av godkännanden
Bilder
A still image from video shows smoke billowing after what experts said to Reuters appears to be a U.S. Tomahawk missile hitting near the Shajareh Tayyebeh girls' school in Minab
standard.co.uk
En amerikansk Tomahawk-robot ska ha träffat en iransk flickskola efter att planerare lutat sig mot föråldrade underrättelser, vilket enligt uppgifter dödade omkring 170 människor. Det rapporterar New York Times, återgivet av Evening Standard. En preliminär utredning inom Pentagon beskrev grundskolan Shajarah Tayyebeh som om den ingick i ett intilliggande område som tillhör Islamiska revolutionsgardet, baserat på gammal information från Försvarsunderrättelsemyndigheten. På fråga om uppgifterna sade president Donald Trump att han inte kände till dem, medan försvarsminister Pete Hegseth sade att en utredning pågick och att USA ”aldrig skulle angripa” civila.
Detaljerna spelar roll eftersom de visar hur en modern målutpekning kan vara exakt i fråga om koordinater men ändå fel om själva objektet. Ett så kallat målunderlag sammanställs av en organisation, granskas av en annan, verkställs av en tredje och efterkontrolleras av en fjärde – med skilda dokumentationskrav och sekretessregler. När den avgörande indata är en databaspost som inte uppdaterats kan resten av kedjan fungera oklanderligt: roboten går dit den beordras, systemen registrerar att rutiner följts, och den mänskliga katastrofen blir ett ”misstag” som är svårt att fästa vid en enskild beslutsfattare.
Det är också så ansvarsutkrävande konstrueras för att lösas upp. Underrättelsemyndigheten kan hävda att den lämnade det den hade vid tillfället; den militära ledningen kan säga att den agerade på godkända underrättelser; den politiska nivån kan påstå att den aldrig beordrat angrepp mot civila mål; och privata leverantörer kan hänvisa till att de uppfyllt avtalade krav. Samtidigt följer den offentliga processen ett välkänt manus: ”preliminära slutsatser”, ”pågående granskning” och en slutrapport som kan förbli hemligstämplad av hänsyn till operationer. Ju mer mekaniserat arbetsflödet är, desto lättare blir det att beskriva utfallet som ett systemfel snarare än ett mänskligt val.
För Iran är bilder av barns kistor och massbegravningar i statlig television inte bara sorg; det är mobilisering och påtryckningsmedel. För Washington är den rättsliga risken mer påtaglig: att med avsikt angripa en skola är sannolikt ett krigsbrott enligt den internationella humanitära rätten, men avsikt blir svårare att bevisa när den officiella förklaringen är att byggnaden felidentifierades. Den praktiska följden blir att kostnaden för en felaktig datapunkt betalas i civila liv, medan institutionerna som producerat den kan ägna månader åt att tvista om vems inkorg som ”ägde” uppdateringen.
Enligt uppgifterna utgick angreppet från en enda post i Försvarsunderrättelsemyndighetens material som beskrev en skola som del av en militärbas. Resten av dödandets kedja gjorde det den var byggd för att göra.