Världen

Nickelgruva färgar koraller och risfält i Palawan

Batteriboomen driver dagbrott där lateritmalm ligger i regnskog och kustzoner, grön etikett i bilindustrin medan byar får slam i floder och förlorad fångst

Bilder

Moharen Tahil Tambiling says rice plants on his farm in Brooke’s Point, Palawan, have died because of laterite in the water Moharen Tahil Tambiling says rice plants on his farm in Brooke’s Point, Palawan, have died because of laterite in the water theguardian.com
Trucks haul nickel laterite from an open mine near Brooke’s Point Trucks haul nickel laterite from an open mine near Brooke’s Point theguardian.com
Three people stand in shallow water holding a fishing net. Other people holding nets can be seen behind them Three people stand in shallow water holding a fishing net. Other people holding nets can be seen behind them theguardian.com
Men stand on boats and in shallow water holding fishing nets Men stand on boats and in shallow water holding fishing nets theguardian.com
Two men in a boat haul a net from the water Two men in a boat haul a net from the water theguardian.com

Rött slam täcker nu korallhuvuden utanför Brooke’s Point på den filippinska ön Palawan. Fiskare och bönder säger att avrinning från närbelägen nickelutvinning i laterit har gjort reven matta och risfälten orange. Enligt The Guardian kan invånare skopa upp segt lateritavfall ur flodfåror och grunda vikar, och lokalt kopplas förändringen till en dagbrottsgruva på en fyndighet som Global Ferronickel Holdings tog över 2015.

Palawan marknadsför sig som Filippinernas ”sista ekologiska gränsland”. Miljöorganisationer uppskattar att ön rymmer en stor andel av landets kvarvarande urskog, mangroveskogar och korallrev. Samtidigt är nickel i laterit – en ytligt liggande malm som bildas genom tropisk vittring – koncentrerad just där nederbörden är hög och regnskogen och kustområdena ännu är intakta. Geologin blir därmed en industrikarta: samma fuktighet som bygger upp lateritfyndigheter gör det också lätt för fint sediment att röra sig nedför sluttningar och ut i vattendrag när växttäcket väl röjts bort.

Den omedelbara drivkraften är efterfrågan från batterier. Nickel är en viktig insatsvara i många litiumjonbatterier som används i elfordon och för lagring i elnät, och lateritfyndigheter utgör en stor del av de globala reserverna. Klimatomställningen har därmed vidgat marknaden för en råvara som historiskt främst förknippats med rostfritt stål, och dragit in nya områden i leveranskedjor som prissätts i dollar men ska kontrolleras lokalt. Där tillsynen är svag eller omstridd blir det billigaste ofta det som vältrar över kostnaderna nedströms: avfall i floder, slam på rev och uteblivna fångster för småskaliga fiskare.

Palawans växande gruvavtryck sker dessutom inom ramen för ett regelverk med undantag. The Guardian skriver att Ipilan-gruvan ligger på berget Mantalingahan, ett skyddat område, och att den är ett av elva etablerade gruvprojekt som undantas från ett stopp 2025 för utvidgning av gruvdrift. Undantag skapar ett förutsägbart rus: när ett projekt väl ”får stå kvar” blir varje extra ton som bryts en intäkt i dag, medan miljöräkningen förhandlas senare – om alls – mellan bolag, lokala myndigheter och samhällen med begränsad förhandlingsstyrka.

Därefter kan leveranskedjan tvätta bort skadan och sälja slutprodukten med grön etikett. Batteri- och biltillverkare kan publicera utsläppsmål och hållbarhetsförklaringar samtidigt som metallen hämtas från platser där den synliga följdkostnaden inte är koldioxid utan sediment och förlorade livsmiljöer. För kustbyarna på Palawan upplevs omställningen mindre som avkolning och mer som ännu en råvarucykel, med den gamla frågan om vem som bär risken när malmen väl lämnar ön.

På revet utanför Brooke’s Point pekar invånarna inte på kalkylblad utan på en färgförändring: grått vatten, orange sand under en tunn skorpa och koraller som förr var klara men nu ligger överdragna av slam.