Restaurang i Atlanta lägger på hälsovårdsavgift på notan
4 procents påslag för personalens sjukförsäkring dyker upp först vid betalning och beskattas dessutom, menypriset blir öppningsbud när måltiden förvandlas till staplade småavgifter
Bilder
Credit Card Group Dinner Bill
newsweek.com
Iran War Live: One Killed in Iran Ship Attacks, Oil Spikes
newsweek.com
Neil deGrasse Tyson on Mars, Billionaire Space Trips and Why We Explore
newsweek.com
Trump Faces a Reckoning on His Oil Promise to America
newsweek.com
How Cameroon Is Using Early Screening To Fight Kidney Disease
newsweek.com
En användare på diskussionsforumet Reddit uppger att en restaurangnota på Banshee i Atlanta innehöll ett påslag på 4 procent för ”sjukförsäkring” utan att detta uppmärksammats i förväg. Personen lade ut en bild på kvittot i ett inlägg som fick stor spridning, vilket senare uppmärksammades av tidskriften Newsweek, och skrev att man inte tänker återvända. På kvittot står att avgiften läggs på för att ”hjälpa till att subventionera sjukförsäkring för våra anställda”. Kommentatorer påpekade också att påslaget tycktes ha beskattats, eftersom det lades till före delsumman.
Restauranger har länge använt dricks, serviceavgifter och olika tillägg av typen ”uppskattning till köket” för att skilja det som ser ut som grundpriset från det kunden faktiskt betalar. En särskild rad för sjukförsäkring är samma grepp, men med en annan berättelse knuten till sig: en kostnad som tidigare låg inbakad i menypriserna flyttas ut till en extra avgift som kunden möter först i slutet av måltiden. För restaurangägaren kan det dämpa priskänsligheten – rubrikpriset på menyn hålls lägre än det skulle vara om förmånerna fullt ut räknades in – samtidigt som vinstmarginalen skyddas när försäkringspremierna stiger. För kunden försämras jämförbarheten: två hamburgare kan se ut att kosta lika mycket, men bara den ena kommer med ett obligatoriskt tillägg.
Avgiften ändrar också vem som får ta smällen. En gäst som blir irriterad över en överraskande post på notan börjar sällan gräla med ett försäkringsbolag; man grälar med servitören, värden eller den ansvarige chefen på plats. De anställda som avgiften sägs stödja blir ansiktet utåt för ett beslut som egentligen fattats av ägaren. Även när tillägget någonstans är redovisat – kommentatorer uppgav att det finns på restaurangens meny på nätet – bygger upplägget ändå på friktionen i stunden: människor är mindre benägna att gå därifrån efter att ha beställt än att välja en annan restaurang innan de sätter sig.
När påslag blir norm slutar menypriset att vara ett pris och blir i stället ett öppningsbud. Notan förvandlas till en stapel av mikroskatter: en serviceavgift, en hälsovårdsavgift, en kortavgift, en leveransavgift, där varje post motiveras som en separat nödvändighet. Resultatet blir en restaurangekonomi där insyn är valfri och där ”att stödja arbetare” säljs som en rad på kvittot i stället för att hanteras i löner och priser.
I Atlanta var den omstridda siffran 4 procent. Tillräckligt liten för att kunna försvaras och tillräckligt stor för att märkas – exakt den typ av avgift som gör en trevlig middag till en skärmbild.