Gulfstater jagar billiga drönaravfångare mot iranska engångsdrönare
Shahedhotet gör luftförsvar till slit och släng med närskottsavstånd och driver fram svenska Nordic Air Defense i Ukraina, hot för 30 000 dollar möts med avfångare i stället för robotar för 300 000 men tillverkningen hinner inte med
Bilder
Tillverkare av drönare som kan skjuta ned andra drönare uppger att förfrågningarna från Gulfstaterna har skjutit i höjden den här veckan, när Irans Shahed-liknande engångsdrönare tvingar köpare att söka billigare sätt att skydda flygplatser, elnät och militärbaser. Business Insider rapporterar att företag som bygger små ”hårda” avvärjningsdrönare – system som fysiskt slår ut målet – nu ombeds om demonstrationer dagligen, i en marknad som fram till nyligen rörde sig betydligt långsammare.
Det är i första hand ekonomin som driver skiftet. Shahed-typen av kringstrykande attackammunition uppskattas allmänt kosta tiotusentals dollar styck, medan traditionella luftvärnsrobotar kostar långt mer och dessutom tillverkas i begränsat antal. Den obalansen har pressat försvarsmakter mot improviserade lösningar: i Ukraina har man gjort det vanligt att använda små förstapersonsdrönare för att jaga ikapp och ramma inkommande drönare, och samma angreppssätt marknadsförs nu som färdig produkt. Enligt Business Insider provar den svenska uppstarten Nordic Air Defense sin propellerdrivna Kreuger-100XR i Ukraina, medan Taiwans Tron Future säger att de internationella förfrågningarna på deras avvärjningsdrönare och nätkastande drönare i praktiken har fördubblats sedan konflikten trappades upp.
Köparna rör sig också bort från störsändning. Störsändare kan fungera mot vissa konsumentdrönare, men engångsdrönare för anfall kan göras robusta, förprogrammeras eller styras på sätt som gör elektronisk krigföring opålitlig. Det ökar efterfrågan på ”hårda” system som faktiskt förstör målet, även om det innebär att luftförsvaret förvandlas till ett problem med stora volymer på korta avstånd. Följden blir en ny upphandlingskategori: inte utsökta robotar för sällsynta flygplan, utan förbrukningsbara avvärjare byggda för att avfyras ofta.
Tillgången är den omedelbara flaskhalsen. Flera tillverkare säger till Business Insider att de kanske inte kan möta den plötsliga efterfrågetoppen, och ukrainska producenter är fortsatt inriktade på inhemska behov. Wild Hornets, som bygger avvärjaren Sting, uppger att Ukraina är prioritet och att den senaste tidens kontakter handlar om förfrågningar snarare än undertecknade avtal. Ett annat ukrainskt företag, Skyfall, säger till Reuters att man kan skala upp till 10 000 avvärjningsdrönare i månaden utan att det påverkar Ukrainas behov, men att exporten fortfarande i stor utsträckning blockeras av krigsrelaterade begränsningar.
För mindre tillverkare blir kriget både produktplan och försäljningskanal. Stridstestning i Ukraina fungerar som en trovärdighetsstämpel för system som annars skulle ha svårt att bevisa prestanda i fredstida prov. Gulfstaternas intresse drivs samtidigt av samma sårbarhet: kritisk infrastruktur som inte kan flyttas och som blir ett lockande mål när angripare kan avfyra drönare i tusental.
Säljargumentet är rakt på sak: ett hot för 30 000 dollar bör inte kräva ett svar för 300 000. Företagen som nu tar emot samtal försöker därför sälja det billigare svaret i den takt de kan bygga det.