Brittisk ekonomi står stilla i januari

Storbritanniens bruttonationalprodukt stod stilla i januari, och ekonomer räknar nu öppet på en energidriven lågkonjunktur när kriget med Iran driver upp kostnaderna för olja och gas. Den brittiska statistikmyndigheten rapporterade nolltillväxt från månad till månad, medan bedömare som tidningen Guardian hänvisar till varnade för att prischocken kan knuffa en redan svag ekonomi in i krympning.

Tidpunkten är avgörande. En stillastående januarimätning betyder att landet gick in i upptrappningen i Mellanöstern utan fart, samtidigt som hushåll och företag fortfarande försökte anpassa sig till stram penningpolitik och åtstramningar i statsfinanserna. Tomasz Wieladek på T. Rowe Price sade till Guardian att chocken sannolikt slår mot konsumtionen och lyfter inflationen, samtidigt som rörelser på obligationsmarknaden stramar åt de finansiella villkoren ytterligare. Evening Standard, som hänvisar till samma statistik, noterar att nya arbeten inom privat bostadsbyggande föll 5,6 procent i januari, den svagaste nivån sedan början av covidpandemin – ett tidigt tecken på hur snabbt räntekänsligheten syns i den verkliga ekonomin.

Vad regeringar kan göra i ett sådant läge handlar mest om bokföring och tajmning. Strategiska reserver kan under en tid dämpa de synliga priserna, men de skapar ingen ny tillgång och de ändrar inte de försäkrings- och fraktpåslag som uppstår när sjöfartsleder betraktas som omstridda. När risk omprissätts slår kostnaden igenom via grossistenergi, transporter och kreditpåslag, och därefter via allt som prissätts utifrån dem. Den politiska reflexen är att köpa tid – släppa ut lager, skjuta upp skattehöjningar, förlänga stödsystem – eftersom väljarna känner bensin- och uppvärmningsräkningar omedelbart, medan budgetkostnaden kommer senare.

Därefter ärver centralbanken motsägelsen. Wieladek menar att Bank of England ställs inför valet mellan att hålla emot inflationen och att dämpa en nedgång, och föreslår att man håller räntan stilla men betonar tvåprocentsmålet för att minska inflationens riskpåslag. Men en krigsdriven energichock fungerar annorlunda än en inhemsk efterfrågeboom: högre räntor gör föga för att få fram mer olja, men de kan ändå trycka ned nyanställningar och investeringar. Resultatet blir en politik där trovärdighet försvaras med strama pengar samtidigt som finanspolitiken pressas att kompensera hushållen – i praktiken flyttas notan från konsumenter till skattebetalare.

Storbritannien är dessutom strukturellt utsatt. Som Evening Standard noterar ser investerare landet som mer sårbart än vissa jämförbara ekonomier på grund av svag tillväxt, ansträngda offentliga finanser och beroende av importerad gas. Den kombinationen gör yttre chocker till inrikespolitiska händelser, med begränsat utrymme att absorbera dem utan antingen högre lånekostnader eller synliga nedskärningar någon annanstans.

Statistikmyndighetens januarital var exakt noll. Den krigsdrivna prisuppgången kom efter att ekonomin redan hade slutat växa.