Över 900 barn hålls kvar i USA:s familjeförvar längre än 20 dagar
Domstolsövervakare pekar ut Dilley i södra Texas där vistelser drar ut i veckor och månader, Floresuppgörelsen gäller på papperet men myndigheten låter tiden bli påtryckning för att få familjer att ge upp asyl
Bilder
"After three weeks, we began to feel the pressure building," Aleksei said of his prolonged detention at Dilley with his wife and 5-year-old twins.Courtesy Aleksei
nbcnews.com
An ICE officer told Aleksei that the federal settlement setting minimum standards for child detention was no longer in effect.
nbcnews.com
Parents have complained of poor conditions at the Dilley Immigration Processing Center.Ilana Panich-Linsman / The New York Times via Redux
nbcnews.com
“He didn't have any therapy, he didn't have school, he didn't have anything," Bautista Torres said of her son's treatment in ICE detention. Bryan Tarnowski for NBC News
nbcnews.com
Vilma Bautista Torres was given an ankle monitor after being released from Dilley. She and her son are staying at a friend's apartment.Bryan Tarnowski for NBC News
nbcnews.com
Över 900 barn hölls i amerikanska familjeförvar längre än den domstolsgrundade riktlinjen på 20 dagar så sent som i januari, enligt uppgifter från domstolsutsedda övervakare som NBC News tagit del av. Siffrorna kretsar kring Dilley Immigration Processing Center i södra Texas, där familjer uppger att vistelser numera regelmässigt drar ut i veckor och månader.
Riktmärket 20 dagar kommer från Flores-överenskommelsen, en uppgörelse från 1997 som växte fram ur en grupptalan om osäkra förhållanden för frihetsberövade minderåriga. Federala domstolar har tolkat överenskommelsen som att barn ska släppas ”utan onödigt dröjsmål”, vilket i praktiken fungerat som ett tak på ungefär 20 dagar. NBC rapporterar att jurister som företräder frihetsberövade familjer menar att gränsen kringgås i den dagliga driften: när personer i förvar frågar varför tidsfristen passerats får vissa svaret att överenskommelsen ”inte gäller längre”, trots att den fortfarande är i kraft.
Det som i praktiken förändras är inte lagen, utan kostnaden för att driva igenom den. Överenskommelsen bevakas genom processer, övervakning och hot om domstolstrots – långsamma verktyg mot en myndighet som kan låta tiden gå medan familjer sitter bakom stängsel. Förvar blir ett påtryckningsmedel: ju längre ett ärende drar ut, desto större blir trycket på föräldrar att ge upp asylanspråk och acceptera avvisning bara för att få slut på instängningen. NBC beskriver hur barns beteende försämras över tid, bland annat en nioåring med svår autism vars mor uppgav att han var utan behandling i veckor och började skada sig själv.
Anläggningen visar också hur ”tillfälligt” kan bli till varaktig infrastruktur. Storskaligt familjeförvar kräver avtal, bemanning, sjukvård, undervisning, transporter och bevakning – en driftsmodell som kan byggas ut snabbare än domstolar hinner strama åt den. När kapaciteten är ansträngd behandlas förseningar som en praktisk realitet snarare än ett lagbrott; rättelse kommer i efterhand, om den alls kommer. Samma dynamik belönar ett administrativt språk som omformulerar bristande efterlevnad till ”omtolkning” och skjuter tvisten in i en processkanal där familjerna har minst tid och pengar.
I ett fall som NBC tar upp har en 18-åring och hennes fyra yngre syskon suttit i förvar i mer än nio månader medan de bestrider utvisning till Egypten. En annan familj sade att de började räkna ned till dag 20 eftersom de trodde att regeln skulle tvinga fram frigivning; i stället möttes de av en axelryckning och en hänvisning till ”Trump”.
Flores-överenskommelsen finns fortfarande på papperet. I Dilley fortsätter kalendern att gå ändå.