Sverige

Man dör efter polisens handräckning i Vänersborg

Åklagare utreder tjänstefel när vårdbeslut verkställs med polisens tvång, ingen misstänkt och myndigheterna betonar att inga vapen används

Bilder

”Han har dött efter polisinsatsen, men om det finns något samband vet man inte” säger åklagare Nicklas Englund, efter att en man dog i samband med handräckningsärende. Foto: TT/SVT ”Han har dött efter polisinsatsen, men om det finns något samband vet man inte” säger åklagare Nicklas Englund, efter att en man dog i samband med handräckningsärende. Foto: TT/SVT TT/SVT

En man avled på torsdagen efter att polisen kallats till Vänersborg för att bistå vårdpersonal i ett så kallat handräckningsärende, alltså när polisen hjälper en annan myndighet att genomföra ett beslut. Enligt SVT fanns kommunal hemsjukvård på plats hos personen, en läkare i regionen bedömde att mannen behövde vård, och polisen begärdes in för att hjälpa till att verkställa transporten. Mannen förlorade medvetandet medan polisen var närvarande och dödförklarades senare på sjukhus.

Händelsen hanteras nu av Särskilda åklagarkammaren, som har inlett en förundersökning om tjänstefel. Åklagaren Nicklas Englund uppgav för SVT att tröskeln för att inleda den här typen av utredningar är låg och att det är rutin när någon avlider efter ett ingripande där offentlig maktutövning ingår. Ingen person är formellt misstänkt för brott, och åklagaren säger att det ännu är oklart om det finns något orsakssamband mellan polisens närvaro och dödsfallet.

Den oklarheten är inbyggd i hur svensk tvångsvård ofta fungerar i praktiken. Den medicinska bedömningen ligger hos läkaren, medan den praktiska förmågan att flytta en ovillig eller instabil person ofta ligger hos polisen. Varje aktör kan då hänvisa till en snäv roll: vården till det kliniska omdömet, polisen till ”handräckning”, och kommunen till att ha varit på plats men inte fattat beslutet. När något går fel blir ansvarskedjan lång, dokumentationen splittras mellan myndigheter, och den första offentliga kommunikationen tenderar att handla om vad som inte skedde.

I Vänersborg betonade Englund att det inte förekommit någon skottlossning och att ”inga vapen” varit inblandade såvitt han kände till. Men frånvaron av skjutvapen besvarar inte de operativa frågor som brukar vara avgörande när någon avlider efter fasthållning: vem gjorde riskbedömningen, vilka fysiska kontrollmetoder användes, hur länge pågick de, skedde medicinsk övervakning under fasthållningen, och vilka utbildnings- och bemanningsnivåer gällde. Dessa uppgifter väntas nu återskapas genom förhör med inblandade och en teknisk undersökning, rapporterar SVT.

Fallet visar också hur brist på kapacitet i en del av välfärdsapparaten kan ”lösas” genom att låna tvångsmedel från en annan. En läkare kan besluta att en patient behöver vård, men systemets standardverktyg för att snabbt göra beslutet verkligt på plats, utan en särskild transport- och fasthållningsorganisation, är polisen. Det är effektivt för den begärande myndigheten i stunden; mindre tydligt är vem som bär hela kostnaden när insatsen slutar med ett dödsfall.

Polisen kallades för att bistå en regional läkares begäran. Mannen förlorade medvetandet på platsen och dödförklarades på sjukhus.