Regeringen vill införa nationellt lobbyregister

Regeringen meddelade på fredagen att den vill införa ett nationellt lobbyregister som ska tvinga personer som försöker påverka politiska beslut att redovisa sina kontakter med riksdagsledamöter och andra beslutsfattare. Enligt Dagens Samhälle är förslaget tänkt att omfatta inte bara kommersiella påverkanskonsulter utan även arbetsmarknadens organisationer – ett avgränsningsval som omedelbart drar in Sveriges korporativa infrastruktur, inte bara konsultbranschen.

Den omedelbara knäckfrågan är klassificeringen. Dagens Samhälle rapporterar att Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), den mäktiga sammanslutningen för kommuner och regioner, kan komma att behandlas som en lobbyorganisation och därmed behöva registrera och redovisa kontakter. SKR:s ordförande Anders Henriksson avvisar den beskrivningen och menar att organisationen är en ”ideell förening” snarare än en påverkansaktör. Tvisten är inte en ordlek: SKR är både en medlemsorganisation och en politisk maskin som förhandlar, sätter standarder och samordnar linjer inom den lokala förvaltningen, ofta med direkta följder för statlig lagstiftning och statliga anslag.

Ett register som riktar in sig på ”dem som försöker påverka” blir snabbt ett register över vilka som räknas som legitim påverkan. Om fackföreningar och arbetsgivarorganisationer uttryckligen inkluderas flyttas åtgärden från insyn i privata konsulters arbete till att övervaka de vardagliga förhandlingskanaler som svensk politik historiskt byggt på. Den skarpa kanten ligger i undantagen. Regeringens utformning måste avgöra om kontakter med tjänstemän omfattas, om skattefinansierade organisationer behandlas annorlunda och om aktörer inbäddade i myndighetsnära strukturer – som SKR – ska regleras som utomstående eller betraktas som en del av maskineriet.

Det valet avgör också hur registret kommer att användas. Ett smalt register kan fungera som ett upplysningsverktyg för journalister och väljare; ett brett kan bli ett efterlevnadssystem som filtrerar tillträde, skapar pappersarbete som inträdeshinder och ger bränsle åt selektiva skandaler: samma protokollförda möte kan beskrivas som ”dialog med berörda parter” för en aktör och som ”påverkan” för en annan. Om tillsynen drivs av anmälningar blir incitamenten att använda rapportering som vapen, med ojämn granskning som följd.

För SKR skulle en inordning under en lobbydefinition formalisera något som svensk politik ofta låter ligga under ytan: att de största förbrukarna av skattemedel också organiserar sig som samordnade intressegrupper när budgetar, uppdrag och regleringar står på spel. Regeringens register kommer att avgöra om detta bara ska synliggöras – eller administrativt bevakas.

Det första konkreta testfallet, noterar Dagens Samhälle, är om SKR över huvud taget måste börja redovisa sina kontakter.