Disney World kör bort oberoende prinsessfixare från hotell, säkerhetsbrev kräver att småföretag slutar arbeta på området och rensar Disney ur marknadsföringen, brist på officiella tider blir argument för ordning när bolaget städar bort konkurrens i sina egna korridorer

Bilder

Visitors may have fewer independent options for personalized experiences at Disney World, as outside vendors previously filled gaps when Disney services were fully booked (Getty Images) Getty Images

One vendor who offers princess makeovers said demand stayed high even after the official Bibbidi Bobbidi Boutique reopened following COVID-19 closures (Disneyland) Disneyland

Säkerhetspersonal på Disney World har börjat dela ut så kallade upphör-och-avstå-brev till fristående företag som gjort ”prinsessförvandlingar” åt barn inne på resortens hotell, rapporterar The Independent med hänvisning till The Washington Post. Breven kräver att verksamheterna upphör på Disneys område, att de tar bort Disney-hänvisningar ur sin marknadsföring och varnar för att arbete på plats kan bedömas som olaga intrång, med möjlig inblandning av polis.

Det rör sig inte om aktörer som säljer piratkopierade Musse Pigg-öron. Många är tjänsteleverantörer: frisörer och sminkörer, fotografer, bagare och dekoratörer, som byggt en kundkrets bland familjer som bor på Disneyägda hotell. Enligt Washington Posts sammanställning, återgiven av The Independent, växte en våg av sådana småföretag fram under pandemin, när permitterade Disneyanställda började använda färdigheter de slipat i parkerna för att skapa inkomster vid sidan av. När Disneys egen Bibbidi Bobbidi Boutique var stängd eller fullbokad betalade föräldrar utomstående för ”prinsess-” och ”pirat”-förvandlingar på rummet, eller för specialbeställda frukostar och firandearrangemang levererade till hotellrummen.

Disneys motivering är den vanliga: säkerhet, drift och ”gästupplevelse”. Företaget säger sig ha sett en ökning av otillåtna tredjepartsleverantörer på resortens hotell och att sådan aktivitet kan skapa säkerhets- och logistiska problem. Men den praktiska effekten är också ett hårdare grepp om den mest värdefulla delen av affärsmodellen: tillträdet. Disney kan höja biljettpriser, kräva bokningar, begränsa regler för mat och varor och nu även avgöra vilka tjänster som får utföras på området—vilket gör hotellkorridorer och foajéer till en styrd handelsplats där extern konkurrens beskrivs som en driftstörning.

Leverantörerna beskriver en marknad som uppstått ur brist. När Disneys egna tjänster är fullbokade står en förälder inte mellan Disney och en konkurrent, utan mellan ett besviket barn och en betald nödlösning. Därför slår tillslaget hårdast mot familjer som inte lyckas få officiella tider och mot små aktörer vars hela erbjudande är närheten till kundens hotellrum. En stylist, Sheila Campion på As You Wish Magical Experiences, sade till Washington Post att hon tvingats ringa familjer och avboka eftersom hon inte längre får arbeta på Disneys område; hon berättade att mammor grät när de fick veta att inga officiella alternativ återstod.

En bagare, Ashlee Santmyers, uppgav enligt rapporteringen att hon hade nära 200 beställningar när hon fick sitt brev och tog ett lån för småföretag för att kunna betala tillbaka kunderna. Hennes verksamhet ställer nu om till platser utanför Disney och till produkter som lättare kan skickas—en anpassning som belyser vad ingripandet går ut på: Disney behöver inte dominera marknaden utanför området, bara hålla den på området fri från utomstående.

För Disney är resorten inte bara ett resmål utan ett privat styrt distrikt där regler skrivs, upprätthålls och görs lönsamma av en och samma aktör. För leverantörerna låg värdet aldrig i sminkborsten eller muffinsbakelsen, utan i möjligheten att kliva in genom en Disneyhotells dörr.

Breven, som Washington Post tagit del av, varnar för att tjänster på Disneys område kan bedömas som olaga intrång. ”Magin” upprätthålls i det här fallet med äganderättens verktyg.