Mödrasepsis dödar nästan 150 gånger oftare i Afrika söder om Sahara
WaterAid pekar på brist på vatten toaletter och hygien på förlossningskliniker, bistånd pressas medan kranen blir första livräddaren
Bilder
WaterAid
WaterAid
Miatta Kromah holding the hand of her baby girl after delivering her at Diah Clinic, Grand Cape Mount, Liberia (Cianeh Kpukuyou/WaterAid)
Cianeh Kpukuyou/WaterAid
Kvinnor som drabbas av mödrasepsis i Afrika söder om Sahara är nästan 150 gånger mer benägna att dö än mödrar i Storbritannien, Europa och Nordamerika, enligt en analys från WaterAid som The Independent hänvisar till. Välgörenhetsorganisationen uppskattar att 4,7 miljoner kvinnor i regionen utvecklar mödrasepsis varje år – ungefär var nionde förlossning – och att tillståndet bidrar till omkring 36 dödsfall om dagen. Samtidigt saknar vårdinrättningar ofta rent vatten, toaletter och grundläggande hygien.
Skillnaden diskuteras ofta som en fråga om ”medvetenhet” eller klinisk utbildning, men kedjan som leder till sepsis är envist materiell. Infektionsrisken stiger när förlossningar sker i överfulla avdelningar där personalen inte tillförlitligt kan tvätta händerna, rengöra ytor eller hantera avfall; när mödrar kommer in sent efter långdraget värkarbete; och när enkel diagnostik och förstahandsantibiotika fördröjs eller saknas. I WaterAids undersökning i 16 länder i Afrika och Asien saknade, i de afrikanska vårdinrättningar som granskades, 78 procent en fungerande toalett, två tredjedelar saknade rent vatten och tvål för handtvätt, och 65 procent uppfyllde inte grundläggande krav på miljörengöring.
Dessa siffror spelar roll eftersom de tidigaste och billigaste avbrotten i kedjan inte handlar om avancerad intensivvårdsteknik utan om vardaglig infrastruktur. Om en avdelning har rinnande vatten, tvål och en fungerande toalett sjunker den grundläggande bakteriebelastningen i miljön; personalens följsamhet blir praktiskt möjlig i stället för ett fromt önskemål; och rutinåtgärder – vaginala undersökningar, kejsarsnitt, kateteranvändning – innebär mindre risk för kontaminering. När infektionen väl fått fäste blir hastighet den knappa resursen: sortering som känner igen varningssignaler, tillgång till antibiotika i blodet, och förmåga att övervaka och trappa upp vården. När de stegen fallerar återstår intensivvårdskapacitet som sista flaskhals, men då har patienten redan blivit dyr att rädda.
WaterAid hävdar att investeringar i vatten, sanitet och hygien i vårdinrättningar skulle kunna förebygga omkring 10 miljoner fall av mödrasepsis och 8 580 dödsfall globalt varje år, till en kostnad på mindre än en dollar per person. Den uppskattningen bygger ofrånkomligen på modeller, men den tydliggör vad som faktiskt köps: färre infektioner att behandla, inte bara bättre behandling av infektioner som redan spridit sig. Den står också i obekväm kontrast till verkligheten att många kliniker fortfarande fungerar utan de insatsvaror som gör modern förlossningsvård säker.
Rapporten kommer samtidigt som biståndsbudgetar är pressade i både USA och Storbritannien, vilket WaterAid menar hotar förbättringar av vatten, sanitet och hygien i mödravården. Ett system som inte kan finansiera kranar, toaletter och tvål kommer sannolikt inte heller att finansiera antibiotika, laboratoriekapacitet och bemannade vårdplatser med hög övervakningsgrad som sepsisbehandling i slutänden kräver.
I WaterAids sammanställning sker tre av fyra förlossningar på vårdinrättning i Afrika söder om Sahara utan tillräckligt vatten, sanitet eller hygien. Åtgärden börjar med rördragning.