Nio regioner gör olaglig upphandling av journalsystemet Cosmic

Nio svenska regioner som tillsammans köpte journalsystemet Cosmic har gjort en olaglig upphandling, men uppger att de inte tänker bli de som betalar notan. Efter att Kammarrätten i Göteborg slagit fast att upplägget stred mot reglerna riskerar regionerna en så kallad upphandlingsskadeavgift på 10 miljoner kronor vardera, enligt SVT. Region Dalarnas ledning säger att ett sidavtal innebär att leverantören Cambio ska stå för kostnaden.

Här förvandlas en tillsynssanktion till en post som kan flyttas runt i avtalskedjan. Avgiften är tänkt att straffa den offentliga köparen för att ha rundat upphandlingsreglerna. Om leverantören ersätter avgiften urholkas avskräckningen, och den organisation som bröt mot reglerna riskerar i praktiken mest mer administration. Konkurrensverket säger till SVT att man är kritisk mot sådana upplägg eftersom de ”motverkar syftet” med sanktionen, men uppger samtidigt att man inte tänker driva frågan vidare i just detta fall.

Det lämnar en mer grundläggande fråga: vad betyder det i praktiken att en leverantör ”betalar” en offentlig straffavgift? En leverantör kan ta smällen som en affärskostnad, men kan också hämta hem den senare genom prissättning, ändringsbegäranden, avgifter för stöd och förvaltning eller genom förhandlingsstyrka vid nästa omförhandling. Dagens Medicin uppger att sidavtalet skrevs in i nya kontrakt som undertecknades mellan 2020 och 2022, men att Cambios ledning nu inte vill bekräfta att man faktiskt kommer att betala de sammanlagt cirka 90 miljoner kronor det rör sig om. Regionerna kan under tiden peka på sidobrevet som bevis för att skattebetalarna skyddas, utan att behöva redogöra för hur skyddet ska drivas igenom om leverantören sätter sig på tvären.

Drivkrafterna är enkla. En regions upphandlingsorganisation kan driva igenom ett föredraget system och behandla den juridiska risken som ett framtida problem, eftersom kostnaden för en sanktion inte faller på en enskild beslutsfattare. Leverantörerna har i sin tur skäl att erbjuda en form av ”riskförsäkring” om det hjälper dem att säkra en stor, långsiktig affär på en marknad där det är dyrt och svårt att byta system och där avtalen ofta växer över tid. Resultatet blir ett system där det formella ansvaret ligger på myndigheten, medan den ekonomiska bördan kan omfördelas tyst och gradvis via kommande fakturor.

Konkurrensverket säger att man kan agera om liknande ersättningsupplägg dyker upp i andra ärenden. I detta fall hänvisar regionerna redan till ett sidavtal, samtidigt som leverantören avstår från att säga om man kommer att följa det.