ING skär ned 1 250 jobb globalt

ING meddelade investerare att banken i år planerar att skära ned omkring 1 250 tjänster globalt. Åtgärden ingår i ett sparprogram som ska minska kostnaderna med 350 miljoner euro till 2026. Enligt Dutch News väntas en betydande del av neddragningarna komma från bankens verksamhet mot penningtvätt, som sysselsätter omkring 6 000 personer, med vissa minskningar sannolikt i Nederländerna.

Beskedet faller in i en nederländsk banksektor som i det tysta byggt upp en efterlevnadsapparat i storleksordningen en medelstor bransch. Nederländernas bankförening uppskattar att landets stora banker har runt 13 000 heltidsanställda — ungefär en femtedel av sektorns personal — som arbetar med att uppfylla penningtvättsregler, till en årlig kostnad på cirka 1,4 miljarder euro. Detta är inte en tjänst kunder efterfrågar, utan en följd av lagkrav: övervakning av transaktioner, kundkännedomskontroller och rapportering av ”ovanliga transaktioner” till finansunderrättelseenheten, under centralbankens nära tillsyn.

Riksrevisionen har ifrågasatt om systemet ger resultat som står i proportion till kostnaden. Den uppskattar att 15–20 miljarder euro tvättas i Nederländerna varje år, samtidigt som den varnar för att strikta kontroller kan skapa stora rapportvolymer som inte pålitligt leder till användbara utredningar. Samtidigt kan samma kontroller slå hårt mot vanliga kunder: banker kan ställa detaljerade frågor om privatekonomin eller helt neka konton, och riksrevisionen noterar en oproportionerlig påverkan på personer med mellanöstern- eller östeuropeiskt klingande namn.

ING:s budskap är att mer automatisering — uttryckligen även med hjälp av artificiell intelligens — kan öka produktionen utan att öka antalet anställda. Det håller på att bli standardsvaret. ABN Amro har sagt att banken vill ersätta 35 procent av personalen i sin penningtvättsavdelning med artificiell intelligens; ASN Bank och Triodos har också aviserat nedskärningar. Men grundlogiken består: tillsynsmyndigheter mäter efterlevnad av processer, bankerna optimerar för att klara granskningar, och kostnaden skjuts utåt genom avgifter, långsammare kundupptagning och mer försiktiga beslut om konton och krediter.

För kunderna blir den praktiska förändringen sannolikt inte ”mindre kontroll” utan ”annan kontroll”: färre mänskliga granskare, mer automatiserad gallring och fler tvister som hanteras i stela arbetsflöden. För bankerna är risken asymmetrisk — att pekas ut för svaga kontroller kan ge stora böter — vilket gör att drivkraften blir att visa aktivitet, inte nödvändigtvis att avskräcka brott.

ING:s penningtvättsverksamhet är nu så stor att en bantning av personalstyrkan kan användas som ett strategiskt reglage. Banken satsar på att nästa generation av efterlevnad kommer att mätas i instrumentpaneler för modellprestanda snarare än i personallistor.