Storbritannien skrotar vägtunnel under Stonehenge

Den brittiska regeringen har formellt skrotat den mångåriga planen på en vägtunnel under Stonehenge efter att kostnaderna för planering och projektutveckling nått 179,2 miljoner pund, enligt The Guardian. Transportdepartementet har återkallat projektets tillståndsbeslut, vilket innebär att varje framtida försök måste börja om från början med hela prövningskedjan.

Därmed avslutas en process som inleddes 1994 och som kulminerade i ett upplägg som godkändes 2023, stoppades 2024 och nu juridiskt rullats tillbaka. Ministrar säger att projektet inte längre passar ”nuvarande strategiska politiska mål”. Siffrorna ger en mer jordnära förklaring: ett förslag som prissatts till omkring 1,4 miljarder pund innan det stoppades har ändå hunnit förbruka nära 180 miljoner pund utan att en enda meter tunnel byggts. Förespråkare i Wiltshire menade att flaskhalsen på A303 och genomfartstrafik i byar behövde avlastning; motståndare, däribland kritiker med koppling till Unesco och planinspektörer, varnade för att arbetena skulle skada ett tätt förhistoriskt landskap som sträcker sig långt bortom själva stencirkeln.

Stonehenge är inte så mycket ett undantag som ett rent exempel på hur modern europeisk infrastruktur kör fast: beslutanderätten är utspridd, medan kostnaderna för förseningar socialiseras. Tillståndsordningen för ”nationellt betydelsefulla” projekt är tänkt att samla prövningen, men lämnade ändå utrymme för åratal av rättsliga processer, skiftande politiska prioriteringar och ständigt upptrissade kostnadsbedömningar. Varje aktör kan stoppa eller sinka, men ingen aktör skriver en personlig check för tidsförlustens följder. Resultatet blir ett system som kan vara både utmattande och utan slutpunkt: ett projekt kan vara ”godkänt” och ändå praktiskt omöjligt att bygga.

Den politiska ekonomin är obarmhärtig. Byggkostnadsökningar och finansieringskostnader straffar långsamma projekt hårdare än dåliga projekt, vilket gör prövningsfriktion till en teknisk begränsning i sig. Samtidigt tar transportbehovet inte paus för samråd. Trängseln består; alternativa vägar blir halvt permanenta ersättningar; och nästa förslag kommer redan belastat av allmän misstro och en högre kostnadsnivå.

Transportdepartementet säger att återkallandet av tillståndsbeslutet ska undanröja ”planeringsskugga” och öppna för alternativa förslag. Projektets mest konkreta arv är att 179,2 miljoner pund redan har spenderats på rätten att börja om.