Studie hittar fler beteendeproblem hos populära pudelkorsningar
Royal Veterinary College analyserar ägarenkäter om cockapoo cavapoo och labradoodle och ser sämre utfall än hos renrasiga föräldrar, säljarnas löften om lättskött och allergivänlig hund saknar garanti medan kostnaderna hamnar hos ägare och djurhem
Bilder
Cockapoos showed more undesirable behaviour than poodles and cocker spaniels, including for aggression. Photograph: Mint Images/Getty Images/Mint Images RF
theguardian.com
Cavapoos scored differently to poodles on three of the scales, and worse than cavalier king charles spaniels on eight of the nine scales on which they differed. Photograph: Steve Clancy Photography/Getty Images
theguardian.com
Labradoodles scored better than poodles, but worse than labradors on five of the scales. Photograph: Paul Grover/Alamy
theguardian.com
En studie av nära 9 400 hundar i Storbritannien pekar på att populära så kallade ”designade” blandraser – särskilt pudelblandningar som cockapoo, cavapoo och labradoodle – oftare uppvisar fler beteendeproblem enligt ägarna än de renraser de härstammar från.
Enligt The Guardian analyserade forskare vid Royal Veterinary College enkätdata från 3 424 blandrashundar och 5 978 renrasiga hundar, insamlade via ett frågeformulär på nätet. Ägarna svarade på frågor om sig själva, vilka förväntningar de hade på hunden, hur de tränade den, samt 73 beteendepunkter som räknades om till 12 beteendeskalor.
På flera mått fick cockapoo sämre utfall än båda föräldraraserna. Jämfört med pudel visade cockapoo mer oönskat beteende på sex skalor, däribland aggressivitet riktad mot ägare, aggressivitet riktad mot främlingar, rivalitet mellan hundar, icke-social rädsla (som trafik eller nya föremål), separationsrelaterade problem och upphetsningsbenägenhet. Jämfört med cocker spaniel sågs samma mönster, med ytterligare skillnader, bland annat aggressivitet riktad mot andra hundar och mått kopplade till rädsla och träningsbarhet. Cavapoo skilde sig från pudel på tre skalor och, där den skilde sig från cavalier king charles spaniel, fick den sämre resultat på åtta av nio skalor.
Labradoodle gav en mer blandad bild: där den skilde sig från pudel fick den bättre resultat på de skalor som avvek, men jämfört med labrador retriever fick den sämre resultat på samtliga fem skalor där skillnader hittades.
Resultaten är lätta att misstolka som en genetisk dom över blandrasavel. Fackpersoner som The Guardian citerar varnar för den slutsatsen och påpekar att beteende formas av miljö lika väl som av arv, och att en enkätstudie inte kan skilja ut de två. Datamängden bygger på ägarnas egna uppgifter, inte på standardiserade beteendetester, och urvalet är självrekryterat: personer som väljer en trendig blandras kan systematiskt skilja sig i erfarenhet, förväntningar, tolerans för vissa beteenden eller benägenhet att kalla något ett ”problem”. Träningsval kan också följa marknadsföringsberättelser – köpare som väntar sig en ”barnvänlig” eller ”lätt” hund kan lägga mindre kraft på tidig socialisering, eller köpa från uppfödare som prioriterar utseende och efterfrågan framför temperament.
Samtidigt träffar studien en praktisk nerv: marknaden för pudelkorsningar har vuxit på löften om allergivänlighet och robust hälsa, medan kunskapsunderlaget är ojämnt och avelsstandarderna varierar kraftigt. När hunden i stället visar sig vara ängslig, lättretlig eller svår att hantera kommer kostnaderna senare, i form av tränararvoden, veterinärbesök och ibland omplacering – kostnader som bärs av ägare och djurskyddsorganisationer, inte av uppfödare som sålde löftet.
Data visar inte att blandraser är dömda att misslyckas. De visar att ett gulligt hopslaget namn inte är någon garanti för ett stabilt beteende.