Ambulans tvingas vänta utanför låst port i Malmö
Hemtjänst vägrar låsa upp trots trygghetslarm och 112-samtal, kommunen lovar utredning men gör inget när skattefinansierad service kan säga nej
Bilder
Enligt svensk lag ska vård ges på lika villkor till alla patienter, även om patienten har ett missbruk. Detsamma gäller för de Malmöbor som har hjälp av hemtjänsten. Bild: Hussein El-alawi
Hussein El-alawi
En ambulansbesättning fick i april i fjol vänta omkring 90 minuter utanför en lägenhet i Malmö, eftersom hemtjänstpersonal enligt Sydsvenskan vägrade komma och låsa upp fastighetens entré. Mannen där inne hade först utlöst sitt trygghetslarm och därefter ringt 112 på grund av andningsbesvär, men ambulanspersonalen kunde inte ta sig in utan hemtjänstens nyckel.
Händelsen är liten i omfång men pekar på ett strukturellt problem i kommunala tjänster: när en skattefinansierad utförare kan avböja ett uppdrag har den enskilde få praktiska verktyg att tvinga fram leverans. Enligt socialtjänstlagen är kommunen ansvarig för att beviljad hemtjänst faktiskt ges, även till personer med missbruk. I Malmöfallet ska vägran ha motiverats med hänvisning till mannens substansmissbruk – ett resonemang som inte skulle accepteras som urvalsgrund i sjukvårdens prioriteringar och som blir ännu svårare att pröva när kommunen inte utreder.
Sydsvenskan uppger att en chef inom hemtjänsten först kallade situationen ”oacceptabel” och lovade att reda ut vad som hänt. Sex månader senare konstaterade tidningen att någon utredning inte hade genomförts. Det spelar roll eftersom gränsen mellan legitima säkerhetsskäl och informell moralisk sortering är lätt att sudda ut. Hemtjänstpersonal kan möta verkliga risker – hot, våld och otrygga miljöer – och svenska arbetsgivare är skyldiga att hantera arbetsmiljörisker. Men utan dokumenterade avvikelserapporter, riskbedömningar och tydliga rutiner för eskalering kan ”otryggt” bli en slasktratt som tyst nedprioriterar besvärliga brukare.
Skillnaderna i drivkrafter är tydliga. En privat hemtjänstutförare som verkar på avtal och inom kundval har samma begränsningar av personalens säkerhet, men riskerar också att förlora brukare, intäkter och kommunens godkännande om beviljade insatser gång på gång inte levereras. En kommunal enhet möter däremot sällan omedelbara ekonomiska följder när ett besök uteblir; kostnaden hamnar hos den boende, hos räddningstjänst och ambulans som tvingas improvisera, och i förlängningen hos kommunens system när problemen växer.
I Malmö blev den konkreta följden enkel: en låst dörr fördröjde en akut bedömning. Den olösta frågan är lika enkel: i en tjänst som finns därför att människor inte kan ”handla runt” efter nycklar och akut tillträde – vem bär ansvaret när ingen dyker upp.