Vita huset gör kärnkraftsmyndigheten till expeditionskontor

En 31-årig jurist från Elon Musks grupp för ”myndighetseffektivisering” ledde i fjol somras ett tekniskt samtal om tillståndsgivning vid Idaho National Laboratory – trots att han saknade kärnteknisk bakgrund. Det framgår av handlingar som ProPublica tagit fram och som Ars Technica hänvisar till. Inom några månader placerades juristen, Seth Cohen, som chefsjurist för kärnkraftspolitik vid USA:s energidepartement, samtidigt som Trumpadministrationen drev på för att snabbt skriva om kärnkraftsregler för att öka elförsörjningen till datacentraler för artificiell intelligens.

Förändringen märks nu inne i den federala kärnkraftsmyndigheten, Nuclear Regulatory Commission, NRC. Personaluppgifter som ProPublica tagit fram och som Ars citerar visar att över 400 personer har lämnat NRC sedan Trump tillträdde, med de största tapp som rör reaktorsäkerhet och säkerhet kring kärnämnen samt bland anställda med mer än tio års erfarenhet. Nyrekryteringen har inte hängt med, vilket innebär färre erfarna granskare som kan kontrollera leverantörers påståenden – just när den politiska ledningen kräver högre genomströmning.

Enligt Ars Technica har Vita huset dessutom börjat behandla NRC mindre som en självständig säkerhetsmyndighet och mer som ett verkställande organ. Trump avskedade NRC-kommissionären Christopher Hanson i juni efter att Hanson offentligt talat om vikten av myndighetens oberoende – första gången en NRC-kommissionär har avskedats. Vid mötet i Idaho ska Cohen ha sagt åt personalen att utgå från att ”NRC kommer att göra vad vi säger åt NRC att göra”. Det sammanfattar den nya rangordningen: tillsynsmyndigheten förväntas korta granskningstider samtidigt som den fråntas den auktoritet som gör ett trovärdigt ”nej” möjligt.

Det spelar roll eftersom tillståndsgivning för kärnkraft inte är en produktlansering som kan skyndas fram och rättas till i efterhand. NRC:s värde är i hög grad förfarandemässigt: myndigheten tvingar sökanden att dokumentera antaganden, räkna på felutfall och bära kostnaden för förseningar tills kraven är uppfyllda. När personalflykt och politiska tidsfrister krockar blir det rationellt att skära i det som inte omedelbart stoppar ett projekt: dokumentation, oberoende kontroll och försiktiga säkerhetsmarginaler. Kortsiktigt gynnas utvecklaren med en finansieringsplan och en kund bland datacentralerna; långsiktigt kommer notan som högre risk för tillbud, högre försäkrings- och kapitalkostnader samt en myndighet som tappat det institutionella minnet som behövs för att försvara sina egna standarder.

Skiftet liknar också en omvänd form av utläggning. Riskkapital från Silicon Valley strömmar in i en ny generation kärnkraftsbolag, och administrationen skriver om reglerna för att matcha den takt dessa företag vill ha, rapporterar Ars. Men om staten snabbar på godkännanden samtidigt som den tunnar ut den expertis som fångar upp fel, försvinner inte risken – den flyttas. Företag kan ta hem vinsten av snabbare marknadsinträde, medan nedsidan av ett sällsynt men katastrofalt misslyckande i praktiken sprids över skattebetalare, samhällen i vindriktningen och hela branschen som skulle drabbas av politisk motreaktion.

Vid Idaho National Laboratory gled diskussionen om strålningsrisk över i svart humor. ”De har varit i vindriktningen förut”, skämtade en deltagare enligt protokoll som ProPublica granskat och som Ars citerar. Mötet avslutades, och den politiska maskinen fortsatte.

NRC är fortfarande myndigheten som skriver under tillståndet – men människorna som förr bromsade pennan försvinner.