Iran avfyrar robotar mot brittisk-amerikansk bas på Diego Garcia

Iran avfyrade två ballistiska robotar med medellång räckvidd mot den brittisk–amerikanska basen på Diego Garcia efter att premiärminister Keir Starmer gett USA klartecken att genomföra ytterligare anfall från brittiska baser. Det uppger The Guardian med hänvisning till Irans nyhetsbyrå Mehr och rapportering i Wall Street Journal. Ingen av robotarna träffade: en ska ha skjutits ned av ett amerikanskt örlogsfartyg och den andra ska ha fallerat under flygningen. Det brittiska försvarsdepartementet fördömde vad man kallade ett ”vårdslöst” iranskt agerande, samtidigt som man beskrev USA:s användning av brittiska baser som ”särskilda och begränsade försvarsoperationer”.

Diego Garcia ligger omkring 3 800 kilometer från Iran, men dess betydelse handlar inte om närhet utan om genomströmning. Flygfältet kan ta emot amerikanska långdistansbombflygplan, och ön fungerar som omlastnings- och stödpunkt för bränsle, ammunition, underhåll samt ledning och samband – det oglamorösa maskineri som gör ett politiskt beslut till en uthållig insats. När Iran går från att angripa tillgångar nära fronten till att hota stödknutpunkter förändras kostnadskurvan: räkningen gäller inte bara fällda bomber, utan också luftförsvar, marina eskorter, förstärkt infrastruktur, reservlösningar mellan baser och de krigsriskförsäkringar som över huvud taget gör transportflyg och sjöfart möjliga.

Den räkningen hamnar inte prydligt i Washington. En bas som används gemensamt, godkänns politiskt i London och skyddas av amerikanska fartyg sprider ansvar och kostnader, men koncentrerar den praktiska kontrollen över operationerna. The Guardian skriver att ministrar tidigare begränsat USA:s användning av brittiska baser till anfall som framställts som skydd för brittiska intressen och allierade i Persiska viken, men att tillståndet nu utvidgats till att omfatta iranska robotanläggningar kopplade till Hormuzsundet. Irans utrikesminister Abbas Araghchi svarade att Starmer ”utsätter brittiska liv för fara” och sade att Iran skulle utöva sin rätt till självförsvar.

I Storbritannien håller den inrikespolitiska diskussionen redan på att förskjutas från militär nödvändighet till författningsmässigt förfarande. Oppositionsföreträdare som The Guardian citerar – däribland de konservativas ledare Kemi Badenoch samt Liberaldemokraterna och De gröna – menar att ytterligare tillstånd bör kräva en omröstning i parlamentet. Badenoch kallar beslutet en stor kursändring och varnar för att landet ”dras in” i konflikten. Starmer väntas kalla till ett möte med kriskommittén Cobra nästa vecka och ska dessutom diskutera åtgärder mot levnadskostnader, i takt med att energistörningar och ökad risk i sjöfarten slår igenom i priserna.

Det praktiska problemet är att logistiska nav är lättare att hota än att ersätta. En omstridd flaskhals som Hormuz kan ”öppnas” i tal, men trafiken beror på om försäkringsbolag, redare och flygbolag kan prissätta risken – och på om baser i bakre området kan fungera utan att bli belastningar. Diego Garcias avlägsenhet är en del av konstruktionen; att ön nu hamnat inom räckvidden för försök till anfall är själva poängen.

Två robotar som missar tvingar ändå flottor att ligga kvar, luftvärnsrobotar att fyllas på och politiska ledare att förklara varför en avlägsen ö plötsligt blivit en inrikespolitisk fråga.