Nästan hälften av korvina i Ecuador visar sig vara hajkött

Nästan hälften av fisken som såldes som ”corvina” i ett urval av ecuadorianska marknader visade sig i själva verket vara hajkött, enligt en studie i tidskriften Frontiers in Marine Science som tidningen El País rapporterat om. Forskarna köpte filéer i marknader i Quito, Cuenca, Ibarra, Ambato, Manta och Guayaquil och analyserade därefter små vävnadsfragment vid Universidad San Francisco de Quito med en metod som bygger på polymeraskedjereaktion för att fastställa art.

Resultaten pekar på ett förtroendeproblem som regleringarna inte lyckas prissätta. Forskargruppen fann att omkring 47 procent av proverna märkta ”corvina” var haj, med en tydlig koncentration i andinska städer där fisk äts mer sällan och köpare har svårare att artbestämma med blotta ögat. I kuststäderna finns mer praktisk kunskap hos både kunder och försäljare; längre in i landet har varan redan reducerats till anonyma, likformiga filéer. Det är där ommärkning lönar sig.

Metoden i studien beskrivs som enkel: ett prov testar först om det rör sig om haj; ett andra test identifierar arten, med en uppgiven träffsäkerhet på 97,8 procent i det steget. Bland arterna som upptäcktes fanns silkes-haj och släthammarhaj, båda klassade som sårbara av Internationella naturvårdsunionen, samt pelagisk rävhaj och blåhaj. Släthammarhajen är dessutom fullt skyddad i Ecuador, vilket innebär att den inte får fångas lagligt ens som bifångst och inte heller får säljas.

Ecuadors regelverk tillåter försäljning av hajar som fångats ”oavsiktligt”, en kategori som i praktiken kan svälja industriella volymer. Författarna varnar för att denna bestämmelse kan underlätta försäljning av mer än två miljoner hajar per år, samtidigt som den skapar en bekväm täckmantel för att skyddade arter ska kunna ta sig in i försörjningskedjan. När fisken väl filéerats och märkts om blir tillsynen en pappersövning: inspektörer behöver antingen spårbarhetsdokument som kan förfalskas eller laboratoriekapacitet som sällan finns på plats vid marknadsstånden.

Det är därför studiens mest praktiska slutsats handlar mer om institutioner än om biologi. Polymeraskedjereaktion beskrivs som billig och lättillgänglig, och metoden är numera välkänd för allmänheten efter covid-19. El País återger forskare som menar att den offentliga sektorn bör ta in sådana verktyg i den löpande kontrollen, så att verifiering inte lämnas åt enstaka studier och konsumenters misstänksamhet. Utan rutinmässiga tester belönar marknaden den billigaste ersättningsvaran som kan passera som en dyrare fisk.

I Ecuadors inland, antyder studien, har ”corvina” i praktiken blivit en etikett som kan tryckas på nästan vad som helst – tills ett laboratorium granskar arvsmassan.