Media

Reuters pekar ut Banksy som David Jones

Fans rasar över avmaskningen men konsthandlare rycker på axlarna, anonymiteten visar sig vara bristvaran som håller priserna uppe

Bilder

The media may have unmasked Banksy — again. That's angered some art fans but not ruffled dealers The media may have unmasked Banksy — again. That's angered some art fans but not ruffled dealers independent.co.uk

Uppgifter om att nyhetsbyrån Reuters ska ha identifierat Banksy som en man som använder namnet David Jones har åter tänt en välbekant strid: förstör man själva poängen med verken genom att namnge upphovsmannen? The Independent skriver att ”avmaskeringen” väckte ilska bland beundrare, medan konsthandlare mest ryckte på axlarna.

Reaktionerna påminner om att Banksys anonymitet inte är en romantisk bisats, utan en del av varan. Gatukonst är billig att framställa och svår att äga; knapphet måste därför skapas någon annanstans. I Banksys fall sker det genom kontrollerad tillgång (var och när verken dyker upp), kontrollerad äkthetsprövning och en persona som gör varje ny schablonmålning till en världshändelse i medierna. Det mest kända auktionstricket – när ett verk strimlades i samma stund som det såldes – utplånade inte värdet, utan omvandlade det till en berättelse med prislapp.

Redaktioner har sina egna drivkrafter. Ett namn är en ren, klickvänlig krok, och ramen ”gåtan löst” färdas lätt i ett medielandskap som tävlar om uppmärksamhet snarare än om långsiktiga prenumerationer. The Independent påpekar att namnet i praktiken varit en offentlig hemlighet i åratal och förekommit i tidigare rapportering, bland annat i en artikel i Daily Mail 2008 och i andra mediers bevakning. Just därför kan en ny omgång ”identifiering” ändå löna sig: den marginelle läsaren är ny, och algoritmerna bryr sig inte om att grälet är gammalt.

Konstmarknadens incitament går åt motsatt håll. Konsthandlare som citeras av The Independent säger att köpare ”inte bryr sig” om vem Banksy är, eftersom de ”älskar” verken. Det kan stämma för en del samlare, men den bredare marknaden vilar på en myt som kan återproduceras i stor skala utan att helt spikas fast. En legend är enklare att upplåta än en person; den håller också tillgången på ”officiell” berättelse begränsad, vilket hjälper marknaden att hålla prisdisciplin.

Det finns dessutom en tydlig asymmetri. Offentliga myndigheter har historiskt behandlat anonyma gatukonstnärer som klottrare. Ändå noterar The Independent att Banksys verk ofta tas ned och bevaras i stället för att leda till åtal, bland annat en schablonmålning som hämtades från de kungliga domstolarna. Samma handling – sprejfärg på en vägg – förvandlas från brott till kulturföremål när en marknad enas om att erkänna den.

Banksys varumärke är byggt för att tåla exponering: verken är redan spridda globalt, identiteten har cirkulerat i åratal och själva kontroversen skapar ny uppmärksamhet. Det som förändras är vem som kontrollerar berättelsen.

Konstnärens taleskvinna avböjde att kommentera The Independents rapportering. Konsthandlarna fortsatte under tiden att sälja.