Minst 15 valannonser i USA använder generativ artificiell intelligens

Minst 15 valannonser med innehåll framställt med konstgjord intelligens har sänts i USA sedan november. Antalet är litet, men redan tillräckligt för att tvinga kampanjer, tillsynsmyndigheter och plattformar att ta ställning till vad som räknas som ”verkligt” i betald politisk kommunikation. Enligt NBC News dyker tekniken upp i allt från skolstyrelseval till guvernörsval, använd för allt från tecknade angreppsbilder till syntetiskt ljud som efterliknar en motståndares röst.

Ett av de tydligaste exemplen som NBC lyfter kommer från Massachusetts. Där sände den republikanske kandidaten i partiets primärval till guvernörsposten, Brian Shortsleeve, en radioreklam framställd med konstgjord intelligens som låter som den demokratiska guvernören Maura Healey när hon säger saker hon inte sagt. Annonsen hade ingen uttrycklig upplysning om att ljudet var framställt med tekniken. I stället presenterades klippet som hur Healeys annonser skulle låta ”om hon var ärlig”. Shortsleeves kampanj uppgav för NBC att man bara upplyser om sådan användning när en framställning ”inte är uppenbar för en rimlig betraktare” – en måttstock som i praktiken låter kampanjen själv bestämma var gränsen går.

Samma metod sprids nu till nationell nivå. NBC skriver att Republikanska senatskommittén publicerade en video framställd med konstgjord intelligens där Texas demokratiske senatskandidat James Talarico läser upp verkliga inlägg om ras och transpersoners rättigheter. På stadsnivå använde tidigare New York-guvernören Andrew Cuomos borgmästarkampanj tekniken i annonser, bland annat en som visar brottslingar som stödjer den sittande borgmästaren Zohran Mamdani. I Texas granskades även ledamoten Jasmine Crocketts senatskampanj för sin egen användning, samtidigt som republikaner använde hennes utseende i angreppsannonser framställda med tekniken.

Drivkraften är enkel: politisk reklam är dyr, och tekniken sänker både produktionskostnader och ledtider. NBC hänvisar till branschuppskattningar om att traditionell annonsproduktion kan kosta från omkring 1 000 dollar till betydligt mer, beroende på rollbesättning, efterarbete och spridning. Med nya verktyg kan man ersätta sökningar efter arkivmaterial, omtagningar och till och med speakerinläsningar med korta instruktioner, vilket gör att mindre kampanjer – och snåla storaktörer – snabbt kan ta fram många varianter.

Den hastigheten kolliderar med informationssystemets långsammare, arbetsintensiva delar. Faktagranskning, juridisk genomgång och mediegranskning skalar inte på samma sätt som syntetiskt innehåll, särskilt när materialet utformas för att precis hålla sig innanför gränsen för det som är ”uppenbart falskt” i stället för att tydligt märkas. Mark Jablonowski, verkställande direktör för den progressiva reklambyrån DSPolitical, sade till NBC att kärnproblemet inte är tekniken i sig utan användningen av generativa verktyg för att skapa ”något som aldrig funnits” i syfte att vilseleda.

Regelverket är fortfarande ojämnt. NBC beskriver en situation där kampanjer prövar vad de kommer undan med, medan normer om upplysning bygger på frivilliga val från just de aktörer som tjänar på oklarheten. Samtidigt säljer plattformarna räckvidd och riktad spridning oavsett om annonsen är filmad, illustrerad eller framställd med teknik.

Politiska annonser med konstgjord intelligens kommer ännu bara ”droppvis”, skriver NBC, men exemplen spänner redan över flera delstater och nivåer av styre. Tekniken tycks slå igenom först där budgetarna är små och incitamenten att ta genvägar är som starkast.