Länsstyrelsen testar satelliter och artificiell intelligens för att hitta olaglig avfallstippning
KTH och Rymdstyrelsen bygger modell som larmar om nya högar och misstänkt utfyllnad, fler röda punkter i kartan hjälper inte när beviskedja och fältinspektioner ändå är flaskhalsen
Bilder
Länsstyrelsen i Stockholms län prövar om satellitbilder och artificiell intelligens kan användas för att upptäcka olaglig dumpning och oregistrerad skrothantering. Målet är, enligt Mitt i, att inom två år ta fram ett verktyg som kommuner kan använda. Projektet görs tillsammans med Kungliga Tekniska högskolan och Rymdstyrelsen, och modellen ska markera förändringar i terrängen – nya högar, växande upplag eller misstänkt utfyllnad – så att inspektörer kan prioritera vilka platser som ska besökas.
Försäljningen av idén är effektivitet. Kommunal miljötillsyn är personalintensiv, samtidigt som olaglig avfallshantering ofta sker på avsides vägar, jordbruksmark eller industriområden med låg genomströmning. Länsstyrelsens egen beskrivning av ”marknaden” pekar på varför: stora pengar, låg upptäcktsrisk och relativt låga påföljder. Upplägget är enkelt: ta betalt som om avfallet hanterades korrekt, men sänk kostnaderna genom att gräva ned, bränna eller dumpa – eller blanda farligt avfall i fyllnadsmassor som sedan används i byggprojekt som vägar och bullervallar.
Men tekniken flyttar också flaskhalsen snarare än avskaffar den. En satellitbaserad varning kräver fortfarande en juridisk och operativ kedja: sortering av tips, platsbesök, provtagning, dokumentation och uppbyggnad av ärenden innan något kan leda till sanktioner. Därför handlar projektets första fas inte främst om programmering utan om förvaltning: definiera användarbehov, kartlägga rättsliga begränsningar och samla in märkta bilddata för att träna modellen. Det är också här många offentliga digitaliseringsprojekt tenderar att dra på sig kostnader: upphandlingar, licenser, löpande underhåll och ett konsultskikt som krävs för att hålla styrpaneler och system igång.
Sedan återstår bevisfrågan. Satellitbilder kan visa att något förändrats på en fastighet, men de bevisar inte i sig vad som grävts ned eller vem som beställt det. Om verktyget ökar antalet ”misstänkta” platser utan att öka kapaciteten för tillsyn på marken riskerar kommunerna att få längre köer av ärenden snarare än renare skogar.
Länsstyrelsen förbereder redan användning av drönare för inspektioner av dumpning, muddring och strandnära anläggningar. Satelliter lovar bredare täckning; de riskerar också att bli ytterligare en skärm mellan tillsynen och verkligheten på plats.
Projektets framgång kommer därför att mätas mindre i färgglada kartor över upptäckter och mer i hur många markerade koordinater som faktiskt blir dokumenterade ärenden som håller när de prövas och ifrågasätts.