Iran hotar slå mot energianläggningar och avsaltningsverk i regionen

Bilder

×

Smoke rises above Tehran after an Israeli airstrike on Sunday evening. Photograph: Anadolu/Getty Images theguardian.com

A Tehran billboard featuring a portrait of the late supreme leader Ayatollah Ali Khamenei. Photograph: AFP/Getty Images theguardian.com

Bomb damage in Arad, Israel. Photograph: Amir Levy/Getty Images theguardian.com

Drone footage shows damage to two Israeli cities after Iranian missile strikes – video theguardian.com

‹ ›

Irans talman Mohammad Bagher Ghalibaf säger att Teheran kommer att betrakta regionala ”energi- och avsaltningsanläggningar” som legitima mål om USA angriper Irans kraftverk, efter att Donald Trump enligt The Guardian utfärdat ett 48-timmars ultimatum med krav på att Hormuzsundet ska ”öppnas helt”. Irans operativa kommando Khatam al-Anbiya hotade i sin tur med angrepp mot ”energi-, informationsteknik- och avsaltningsinfrastruktur” kopplad till USA och Israel, och sade att sundet skulle ”stängas helt” tills skadade iranska kraftverk byggts upp igen.

Varningen är mindre en deklaration om en ny front än en beskrivning av hur kriget redan prissätts. Hormuzsundet är en smal flaskhals för ungefär en femtedel av världens flöden av olja och flytande naturgas, och The Guardian uppger att endast en liten del av fartygstrafiken från tiden före kriget nu rör sig, främst från länder som Teheran betraktar som vänligt sinnade. Det här glappet upprätthålls inte i första hand av en enskild marin blockad, utan av försäkringsgivare, fartygsägare och handlare som räknar på vilken riskpremie de kan leva med. När robotar och drönare gör skadeutfallen svårförutsägbara uppstår ”stängningen” genom indragna försäkringar, omdirigerade resor, försenade laster och säkerhetskrav som slår igenom uppströms i energiderivat.

Hot mot infrastruktur passar denna ekonomi. Kraftverk, avsaltningsanläggningar och energiterminaler i hamnar är stora, fasta och svåra att skydda heltäckande; de är också politiskt laddade eftersom störningar märks omedelbart. För en angripare kan kostnaden för att hota eller slå mot sådana tillgångar vara lägre än kostnaden för att försvara varje knutpunkt, särskilt när målet inte är territoriell kontroll utan att tvinga fram eftergifter. För försvararen kommer notan som behov av reservkapacitet, luftförsvar som mättas, akuta reparationer och följdkostnader av avbrott – kostnader som ofta kan vältras över på civila och utländska konsumenter.

Europas sårbarhet är mekanisk. Risk i Persiska vikens energiflöden fortplantar sig in i europeiska gasriktmärken, vidare till elpriser, industrins beslut om nedstängningar och hushållens räkningar. Den går också via insatsvaror som prissätts utifrån gas: ammoniak och kvävegödsel, som ligger uppströms skördenivåer och livsmedelspriser. Även om den fysiska tillförseln inte stryps helt kan finansieringslagret låsa sig: högre krav på ställd säkerhet och stramare kredit till råvaruhandlare kan minska likviditeten och förstärka prischocker.

The Guardian noterar att Irans representant vid Internationella sjöfartsorganisationen sagt att sundet förblir öppet för all sjöfart utom fartyg kopplade till ”Irans fiender”, och att passage kan ske genom samordning med Teheran. I praktiken gör det transiteringen till en tillståndsmarknad där flagg, ägarstrukturer och motparter väger lika tungt som geografin.

Trumps tidsfrist löper ut strax före midnatt Greenwich-tid på måndag. Då kan den mest avgörande aktören visa sig vara mindre en flotta i viken än en försäkringsgivare som avgör om en resa över huvud taget går att försäkra till något pris.