Emmanuel Grégoire vinner borgmästarvalet i Paris

Emmanuel Grégoire vann på söndagen borgmästarvalet i Paris med uppskattningsvis 52 procent av rösterna och förlänger därmed vänsterns kontroll över den franska huvudstaden in i ett tredje årtionde. Den socialistiske kandidaten, stödd av en samlad vänsterlista där även de gröna ingick, besegrade den konservativa före detta ministern Rachida Dati. Samtidigt misslyckades Marine Le Pens Nationell samling återigen med att ta flera av de storstadsmål partiet pekat ut inför den andra omgången.

Enligt The Guardian beskrev Grégoire resultatet som ett besked om kontinuitet: ett cykelvänligt och miljöinriktat Paris som skulle ”börja i morgon bitti”, med honom själv på väg till stadshuset på cykel och med löften om mer fokus på hemlöshet och andra välfärdspåfrestningar i storstaden. Samma artikel noterar att hans valbudskap i hög grad byggde på att förhindra en sammansmältning mellan höger och ytterhöger; han varnade för att Dati skulle göra Paris till ”ett trumpistiskt laboratorium” genom ett samarbete med Nationell samling.

Kartan som växte fram efter söndagens omval pekar mot en politisk marknad som i mindre grad formas av programval och i större grad av uteslutningsregler. I Paris, Marseille och Lille höll etablerade koalitioner makten genom att samla sig över partigränser. Att Nationell samling inte vann Marseille och Toulon – vilket även The Independent rapporterar – höll partiet utanför storstädernas verkställande maskineri. Den sortens utestängning får en mekanisk effekt: när ett parti behandlas som oberörbart flyttas den avgörande striden från ”vem som styr” till ”vilka inom kretsen som delar på posterna”. Borgmästarämbeten, biträdande borgmästarposter, ordförandeskap i nämnder, inflytande över upphandlingar och möjligheten att fördela lokala bidrag blir den valuta som används för att hålla koalitioner samman.

The Independent rapporterar att socialistiska sittande borgmästare i flera städer tog avstånd från yttervänstern efter anklagelser om antisemitism i dess led. Det påminner om att spärrlinjer inte är fasta moralkategorier utan rörliga gränser som upprätthålls av anseende och valmatematik. När den ”acceptabla” koalitionen är bred blir förhandlingsutrymmet internt: väljarna kan byta ut en borgmästare, men väljer ofta mellan närliggande falanger som ändå behöver varandra dagen efter valet.

Nationell samling gynnas av strukturen även när partiet förlorar. Ett parti som systematiskt blockeras från ämbeten kan framställa sig som den enda oppositionen som inte är inblandad i kommunala kompromisser – särskilt när valdeltagandet är lågt. The Independent noterar att det klockan 17 bara låg strax över 48 procent. Under tiden måste partierna som lovar att stoppa Nationell samling hela tiden visa upp enighet, vilket i lokalpolitiken ofta betyder synliga projekt, symbolåtgärder och utgiftsbeslut som är lättare att tillkännage än att riva upp.

I Le Havre väntas den tidigare premiärministern Édouard Philippes omval som borgmästare, enligt The Guardian, påskynda hans presidentambitioner inför 2027 och göra en kommunal seger till ett nationellt inträdesprov. Paris kommer nu att styras av en veteran från stadshuset, vars mandat byggdes lika mycket på vem som måste hållas ute som på vad som måste byggas.

Grégoire firade segern genom att cykla genom Paris mot stadshuset. Nästa budget skrivs av en koalition som gick till val på att vara sista försvarslinjen mot en motståndare som man fortfarande vägrar att styra tillsammans med.