Oljebränder i Teheran fortsätter efter israeliska anfall

Bilder

×

Smoke rises from Shahran oil depot due to Israeli attacks. The city was blanketed with smoke for days. Photograph: Anadolu/Getty Images theguardian.com

Tehran oil refinery lies south of the city. Photograph: Copernicus Sentinel theguardian.com

Aqadsieh oil depot was still visibly burning 10 days after the strike. Photograph: Copernicus Sentinel theguardian.com

Aqdasieh oil depot loop theguardian.com

Clothes pegs covered in soot from burnt fuel in Tehran. Photograph: Vahid Salemi/AP theguardian.com

‹ ›

Satellitbilder visar att olje- och bränsleanläggningar kring Teheran fortfarande brann flera dagar efter israeliska angrepp den 7 mars. Rök och rester spreds över staden, och efter ett oväder rapporterades det om ”oljefyllt regn”. Enligt The Guardian beskrev boende huvudvärk, irritation i ögon och på hud samt andningsbesvär när sot, oljepartiklar och svaveldioxid lade sig som ett täcke över huvudstaden.

De bilder som tidningen hänvisar till tyder på att depån i Shahran i nordvästra Teheran och Teherans raffinaderi i söder fortsatte att brinna minst två dagar efter attackerna. Senare satellitbilder från Europeiska rymdorganisationen visade pyrande brand och på nytt synliga lågor vid oljedepån i Aqdasieh i nordöst omkring tio dagar efter angreppen. Iran har kallat attackerna ”ekocid” och hävdar att följderna går långt utöver militära mål.

Händelsen visar hur angrepp som säljs in som ”precisionsinsatser” ändå kan ge breda, svårstyrda följdeffekter i en tätbefolkad stad. Oljebränder bildar svavel- och kväveföreningar tillsammans med fina partiklar. Akshay Deoras, forskare vid University of Reading som citeras av The Guardian, sade att de symtom som boende beskriver stämmer med exponering för föroreningar från brinnande bränsle, och att regndroppar kan fungera som uppsamlare när de faller – så att ett väderfenomen blir en spridningsmekanism.

Teherans grundläggande luftkvalitet är redan dålig, uppgav boende för The Guardian, med kroniska problem som förvärras av användningen av ”mazut”, en lågkvalitativ eldningsolja. Men nedfallet efter angreppen beskrevs som annorlunda i omfattning och karaktär: partiklar som lade sig på bilar, vägar och tak, och ytor som blev svarta och hala. En person berättade att en utomhuspool som används som reservvattenkälla blev svart efter nedfallet.

Skadorna är inte bara medicinska. När energiinfrastruktur brinner i dagar börjar de ekonomiska kostnaderna flyttas från de träffade anläggningarna till stadens förmåga att fungera: anställda stannar inne, företag avbryter verksamhet, och försäkringsbolag omprövar risker – inte bara för sjöfart i Persiska viken utan för egendom, hälsa och avbrott i affärsverksamhet i själva huvudstaden. Ett angrepp som inte ”vinner” militärt kan ändå urholka skatteunderlaget och påskynda att privata aktörer drar sig undan.

Iranska läkare har spridit råd om hur exponering kan undvikas – stanna inomhus, kasta förorenade kläder, bära andningsskydd av typen N95, undvika att söka skydd under träd – vilket antyder en informell folkhälsoreaktion i avsaknad av tydliga officiella besked. Bränderna, synliga från rymden, har blivit en signal i sig: att modern krigföring mot energisystem kan göra storstadsluft till en hälsorisk utan att några kemiska vapen används.

Den 10 mars syntes Aqdasieh-anläggningen fortfarande brinna på satellitbilder. I Teheran behövde röken inte färdas långt för att nå miljoner.