Vetenskap

Air Canada-plan krockar med brandbil vid landning på LaGuardia

Pilot och andrepilot omkommer när utryckningsfordon släpps ut på bana under pågående inflygning, säkerhetslagren ska stoppa banintrång men fallerar på sekunder

Bilder

Damage could be seen to the nose of the plane, which was tilted upward. Photograph: Angela Weiss/AFP/Getty Images Damage could be seen to the nose of the plane, which was tilted upward. Photograph: Angela Weiss/AFP/Getty Images theguardian.com

Ett passagerarflyg av typen CRJ-900, som flögs av Air Canada Express, kolliderade sent på söndagen med en brandbil vid landning på LaGuardia-flygplatsen i New York. Enligt Reuters, återgivet av The Guardian, omkom flygplanets befälhavare och andrepilot, och flera personer ombord skadades. Flygspårningsdata som Flightradar24 hänvisar till anger att flygplanets fart på marken var omkring 39 kilometer i timmen i kollisionsögonblicket. Hamnmyndigheten för New York och New Jersey uppgav att brandbilen var på väg till ett annat ärende på bana 4 när den blev påkörd.

Den omedelbara frågan vid varje intrång på en start- eller landningsbana är sällan om en enskild person gjorde fel, utan hur en kedja av tillstånd, antaganden och överlämningar kan sammanfalla så att ett fordon och ett flygplan befinner sig på samma asfalt samtidigt. Flygplatser är konstruerade med flera ”skikt” som ska hindra just detta: klareringar från flygledningen, tillträdeskontroll för fordon, områden med begränsad rörlighet, banstatusljus, stoppbommar vid anslutande taxibanor och markövervakning som kan varna när mål närmar sig varandra. Ändå visar olyckan på LaGuardia hur dessa skikt i praktiken kan brista när händelseförloppet pressas ihop till sekunder.

Fordon på flygplatsområdet leds ofta på en annan radiofrekvens än flygplanens taxning och landning, och utryckningsfordon kan få snabbare tillträde vid pågående insatser. Där uppstår en förutsägbar spänning: systemet är byggt för försiktighet, men nödlägen är till för att åsidosätta försiktigheten. Om ett fordon skickas ”ut på banan” för en händelse samtidigt som ett flygplan redan är bundet att landa, avgörs säkerhetsmarginalen av exakt formulering i klareringen, korrekta kvittenser och en gemensam förståelse av vilken del av banan som är skyddad i just det ögonblicket.

Rutiner vid låg sikt tillför ytterligare en felkälla. När sikten försämras blir förare och piloter mer beroende av skyltning, belysning och rörliga kartor, medan flygledningen i högre grad förlitar sig på markradar och automatiska varningar. Men varningar hjälper bara om de är tillförlitliga, kommer i tid och faktiskt leder till åtgärd; i en hårt belastad tornmiljö kan varningsutmattning uppstå, och stoppbommar kan dessutom åsidosättas manuellt. Reuters uppger att brandbilen enligt uppgift framfördes av poliser, vilket pekar på ett annat praktiskt problem: alla som kör på flygfältet är inte specialiserade förare från flygplatsens driftorganisation, och insatspersonal från andra myndigheter kan under press vara mindre hemmastadd med den lokala ”markkoreografin”.

LaGuardia väntades hålla stängt till klockan 14 på måndagen, uppgav USA:s federala luftfartsmyndighet, och flyg omdirigerades eller vände tillbaka till sin avreseort, enligt Flightradar24. USA:s haveriutredningsmyndighet meddelade att man samlade in information, och även luftfartsmyndigheten var inkopplad, men i det tidiga skedet hade ingen av dem lämnat några detaljerade offentliga besked om orsaker.

Fotografier tagna efter olyckan visade att CRJ-900-planets nos var skadad och uppåtvinklad. Flygplatsens mest säkerhetskritiska yta avslutade natten blockerad av ett fordon som var där för att hantera något helt annat.