Italien säger nej till Melonis stora domstolsreform i folkomröstning
Förslaget skulle skilja domare från åklagare och ge riksdagen större inflytande över utnämningar, 58 procents valdeltagande räcker ändå inte när väljarna mobiliseras för att stoppa maktspel mot seg rättsapparat
Bilder
Italian premier Giorgia Meloni casts her ballot in a referendum on judicial reform, in Rome, Italy. Photograph: Valentina Stefanelli/AP
theguardian.com
Die rechte Ministerpräsidentin Italiens, Giorgia Meloni, ist mit einer Justizreform gescheitert. (Archivfoto)
© AFP | Nicolas Tucat
Archivfoto
Italienische Regierungschefin Giorgia Meloni
wp.de
Venezianische Kanalszene bei Sonnenuntergang
wp.de
Italy's Prime Minister, Giorgia Meloni attends a session of the Italian Parliament for communications ahead of the European Council meeting, and on developments in the Middle East crisis, on March 11, 2026. (Photo by Andreas SOLARO / AFP)
wp.de
Italiens väljare tycks ha sagt nej till Giorgia Melonis viktigaste reform på rättsområdet i en två dagar lång folkomröstning. Enligt vallokalsundersökningar låg nej-sidan knappt före: The Guardians direktrapportering återgav mätningar där ja-sidan, som stöddes av regeringen, låg på 47–51 procent mot 49–53 procent för nej. Tyska Funke mediegrupp hänvisade samtidigt till en tidig prognos från Rai som gav 53,9 procent nej och 46,1 procent ja. Valdeltagandet uppgavs ha nått omkring 58 procent, ovanligt högt för en folkomröstning om en teknisk institutionell fråga.
Själva reformpaketet var aldrig lätt att sälja till väljare. Enligt Funke var kärnan att skilja domares och åklagares karriärvägar åt och att skapa nya självstyrande organ för respektive yrkeskår, med parlamentet involverat i utnämningar. Regeringen beskrev detta som en modernisering, medan kritiker såg det som ett politiskt intrång. Italiensk höger har länge hävdat att delar av rättsväsendet lutar åt vänster; Silvio Berlusconi gjorde det till ett återkommande tema under sina egna rättsliga problem. Motståndare, däribland domarorganisationer, varnade för att ett starkare parlamentariskt grepp om rättsliga karriärer skulle försvaga oberoendet.
Folkomröstningsformen gjorde en komplicerad fråga om institutionell konstruktion till en samordningsstrid mellan block. Ett ja skulle ha stärkt Meloni inför en planerad översyn av vallagen, som The Guardian noterar att hon hoppades skulle hjälpa hennes koalition att säkra en bekväm seger i nästa parlamentsval. Ett nej stoppar inte bara en författningsändring; det signalerar att regeringen inte säkert kan mobilisera en majoritet bakom reformer som rör mäktiga, etablerade institutioner, även när valdeltagandet är högt.
Det spelar roll eftersom Italiens rättssystem allmänt anses vara långsamt. Funke skriver att mål tar längre tid än i många jämförbara europeiska länder och att förtroendet är lågt; en undersökning uppges visa att bara omkring fyra av tio italienare litar på rättsväsendet. En nedröstad reform tar inte bort trycket att förbättra resultaten – handläggningstider, balanser och trovärdighet – men den förändrar vem som sätter villkoren. Om regeringen vill få fart på förändringar måste den förhandla med samma yrkesorganisationer och parlamentariska krafter som kampanjade emot, och priset för en uppgörelse stiger när väljarna just visat att de kan mobiliseras för att blockera.
Meloni hade på förhand uteslutit personliga konsekvenser vid en förlust. Men folkomröstningar tenderar att lämna efter sig hårda siffror som koalitionspartners, tjänstemän och institutionella motspelare kan citera tillbaka till en regeringschef långt efter att slagorden bleknat.
Den slutliga rösträkningen var fortfarande inte klar på måndag eftermiddag. Inrikesdepartementets siffra för valdeltagandet fanns redan inne.