LSS-boende i Ystad lämnas utan kommunalt stöd i nära tio år
Kommunens egen IVO-anmälan beskriver fysiskt sexuellt och ekonomiskt utnyttjande i hemmet, när stöd och dokumentation är frivilliga blir ansvar något som upptäcks först när medier eller tillsyn råkar titta in
Bilder
Kvinnan har utnyttjats i sin bostad på ett LSS-boenden i tio år utan att någon försökt att förhindra det, skriver kommunen i sin anmälan till Ivo. Bild: Lars Brundin
Lars Brundin
En kvinna som bott i ett LSS-boende i Ystad lämnades i praktiken utan dokumenterat kommunalt stöd i omkring ett decennium och utsattes samtidigt för fysisk, sexuell och ekonomisk exploatering. Det framgår av kommunens egen anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Sydsvenskan skriver att missförhållandena blev synliga i slutet av augusti förra året, när kvinnans lägenhet påträffades i kraftigt nedgånget skick. Kommunen uppger att det saknas registrerade stödinsatser från 2015 och framåt, trots att kvinnan bodde i en boendeform som är avsedd just för personer med långvariga stödbehov.
Fallet hamnar i en välbekant svensk gråzon där ansvar finns på pappret men löses upp i praktiken. Kommunen är ansvarig myndighet, medan det dagliga arbetet sköts av personal som kan bytas ut ofta. Den formella ansvarsutkrävningen leds genom anmälningssystem som lex Sarah och genom IVO:s tillsyn. Varje nivå kan hänvisa till nästa när frågan ställs hur en utsatt person i realiteten kunde överges. Om ingen dokumenterar insatser blir det svårt att i efterhand visa att de aldrig gjordes; om ingen följer upp utebliven dokumentation normaliseras frånvaron av spår som ett tillstånd.
Incitamenten är dessutom snedvridna. Kostnaden för uthållig uppföljning – stabil bemanning, handledning, dokumentation och aktiv riskhantering – är omedelbar och belastar en lokal budget här och nu. Kostnaderna för misslyckandet kommer senare och sprids ut: polisutredningar, sjukvård, traumastöd och långsiktiga följder för den enskilde. När problemen väl blir synliga sker det ofta genom en händelse, ett klagomål eller en medieförfrågan – sådant som inträffar först efter år av ackumulerad skada.
LSS beskrivs ofta som en rättighetsreform, men rättigheter i praktiken förutsätter att de upprätthålls. I en tjänst där kommunen i realiteten har ensam ställning och den enskilde saknar ett fungerande sätt att lämna och välja något annat, blir det enda verkliga påtryckningsmedlet intern rapportering och extern tillsyn. Båda bygger samtidigt på att information tas fram av samma organisation som skulle drabbas av följderna om informationen var fullständig.
I Ystad vänder kommunens egna formuleringar – att exploatering förekom i hemmet och att stödinsatser saknats i åratal – på den vanliga frågeställningen. Det centrala är inte om systemet har regler, utan vad som händer när det i praktiken är frivilligt att följa dem tills någon utanför kedjan upptäcker bristerna.
Kommunen uppger att kvinnan lämnades åt sig själv från 2015. Förhållandena upptäcktes i slutet av augusti förra året.