Oklarheter om El Menchos död skakar Mexikos berättelse om kontroll

En månad efter att Mexiko tillkännagav dödsfallet för Nemesio Oseguera Cervantes, mer känd som ”El Mencho”, återstår fortfarande elementära frågor om vad som faktiskt hände efteråt. El País rapporterar att ledaren för Jalisco-kartellen Nya generationen dog av skottskador ombord på en militär helikopter efter en räd i skogarna i delstaten Jalisco, nära en grupp stugor där han hade uppehållit sig.

Enligt den officiella berättelse som El País återger dödades tre militärer och elva kartellmedlemmar i den omedelbara eldstriden. Men redan dagen efter räden spreds våldet över Jalisco och grannstaten Michoacán i ett mönster mexikaner sett förut: vägspärrar, angrepp på myndigheter och en snabb vedergällningsspiral som gör landsvägar och orter till omstritt territorium.

Mexikos federale säkerhetsminister Omar García Harfuch angav senare ett antal rubriksiffror för den 23 februari: 25 soldater ur nationalgardet dödade, 35 påstådda brottslingar dödade, omkring 70 gripanden samt en kvinna som dödades i korseld. El País konstaterar att siffrorna gör händelsen till ett slags resultattavla utan att besvara de operativa frågor som avgör om staten faktiskt har kontroll. Var, exakt, dog 25 soldater? I vilka händelser, och efter vilka beslut i befälskedjan? Var dödades de påstådda kartellmedlemmarna, och hur dokumenterades dessa dödsfall?

Luckorna blir ännu större vid själva räden. El País skriver att riksåklagarämbetet misslyckades med att säkra stugorna där militären lokaliserade El Mencho, vilket lämnade ”lösa trådar” i beviskedjan kring vad som samlades in, av vem och när. I ett land där mordutredningar ofta faller samman på grund av bristande dokumentation och komprometterade brottsplatser är en osäkrad plats kopplad till den mest betydelsefulla kartellledaren på en generation inte ett litet formfel. Det är just den mekanism som gör berättelser omöjliga att pröva.

Frågan om efterträdare inom Jalisco-kartellen Nya generationen är nu oskiljaktig från statens egen prestation. El Mencho byggde, enligt El País, en diversifierad brottsekonomi: narkotikaproduktion och smuggling, bränslestölder, fastighetsbedrägerier med mera, spridd över i princip alla Mexikos delstater. Att avlägsna en central person tar inte bort intäktsströmmarna; det förändrar vem som trovärdigt kan göra anspråk på dem och hur mycket våld som krävs för att tvinga fram nya gränser.

Därför är timmarna efter en ”kungpins” fall viktigare än presskonferensen. Vägspärrar och angrepp är inte bara ”hämnd”; de är en demonstration av att den lokala tvångsförmågan består och att organisationen snabbt kan åsamka staten kostnader. När regeringen svarar med hopslagna dödstal men utan en öppen redogörelse för enskilda incidenter lämnas utrymme för intern skuldförskjutning – och för kartellernas egen kommunikation att fylla tomrummet.

Samtidigt närmar sig Mexiko fotbolls-VM 2026, där värdstäder vill signalera normalitet. El País beskriver västra Mexiko som ett ”schackspel” där den nya formen för organiserad brottslighet förhandlas fram i realtid – på vägar, i städer och inne i institutioner som fortfarande har svårt att ens säkra en brottsplats.

El Menchos död kan ha avslutat en mans flykt. Den avslutade inte behovet av att någon vaktar stugorna.