Polis i Kerala beordrar plattformar radera valmyndighetens brev

Polisen i den indiska delstaten Kerala har beordrat sociala medieplattformar att ta bort inlägg som sprider ett brev från Indiens valkommission som cirkulerat med sigill från regeringspartiet Bharatiya Janata Partys delstatsorganisation i Kerala, rapporterar Scroll.in. Användare på X uppger att de fått nedtagningskrav med hänvisning till Indiens lag om informationsteknik samt 2021 års regler för mellanhänder. Scroll skriver att ett inlägg på Instagram om kontroversen blockerades efter en ”rättslig begäran”.

Det omstridda dokumentet var varken en läcka eller en anonym förfalskning i vanlig mening. Valkommissionen har sagt att brevet – daterat den 19 mars 2019 och om regler för att redovisa kandidaters brottsliga bakgrund – bar BJP:s sigill på grund av ett ”rent skrivfel” och att brevet därefter drogs tillbaka. Polisens meddelande, så som mottagare beskriver det, hävdar att fortsatt spridning av det återkallade brevet ”grovt förolämpar” kommissionen och kan ”undergräva den mellanreligiösa harmonin”. Därmed görs inläggen till en fråga om allmän ordning snarare än en tvist om myndighetskompetens och slarv.

Den inramningen är central, eftersom den förvandlar plattformarna till billiga verkställare åt institutioner som vill kontrollera sitt anseende. Meddelandet ska enligt uppgift varna mellanhänder för att de kan hållas ansvariga för ”medhjälp” om de inte tar bort innehållet. Det flyttar risken från staten till privata företag som hellre lyder än processar. I praktiken blir den aktör som snabbast reagerar på hotet om rättslig exponering den som avgör vad som får ligga kvar på nätet, även när det omstridda materialet är ett myndighetsbrev och konflikten gäller hur det hanterats.

Händelsen visar också hur nedtagningsbefogenheter tenderar att växa i vardagsbruk när de väl finns. Regler som utformas och motiveras offentligt med extrema fall – terrorism, våld, uppvigling – tas i anspråk i en ordinär politisk kontrovers under en valperiod. I Kerala rapporterar polisen till valkommissionen medan den så kallade uppförandekoden för valrörelser gäller, vilket skapar ytterligare institutionella drivkrafter att undvika pinsamheter och ”återställa ordningen” snabbt.

För journalister och oppositionella är signalen enklare: att dela primärkällor som visar ett byråkratiskt misstag kan behandlas som ett hot mot den allmänna ordningen, och vägen att överklaga går via samma plattformar som tar emot de rättsliga kraven. När den enklaste åtgärden är radering blir det offentliga minnet det som råkar återstå efter att plattformarnas efterlevnadsavdelningar gjort sin snabbgranskning.

Det omtvistade brevet drogs tillbaka efter att valkommissionen uppgett att den av misstag spridit en fotokopia med BJP-stämpel som partiet självt tillhandahållit. Polisens reaktion riktas dock inte mot felkällan, utan mot dem som fortsätter att publicera dokumentet.