Air Canada-plan krockar med brandbil på LaGuardia och två piloter dör

Piloter slog larm om upprepade säkerhetsproblem på New York-flygplatsen LaGuardia flera månader innan ett passagerarflyg från Air Canada Express kolliderade med en brandbil på en bana. Olyckan dödade två piloter och skickade över 40 personer till sjukhus.

Enligt The Guardian finns i USA:s flygsäkerhetsrapporteringssystem, en databas med anonyma incidentrapporter som administreras av Nasa, klagomål som beskriver ”nära ögat”-händelser, tvetydiga instruktioner från flygledningen och ett arbetstempo som piloter menade pressades fram av flygledare. En pilot skrev ”Gör något” efter att ha rapporterat flera flygplan i närheten och oklar separation, och varnade för att LaGuardia under åskvädersdagar började likna Washingtons Reagan National före dess katastrofala kollision i luften i januari 2025.

Själva kraschen hamnar därmed mitt i ett välkänt mönster: risker observeras, rapporteras, normaliseras och omklassas sedan till ”oförutsedda” när marginalerna till slut tar slut. The Guardian uppger att Air Canada-flyget från Montréal kolliderade med en brandbil som fått klartecken att korsa banan under utryckning till ett annat flygplan som rapporterat svårigheter. Efter att brandbilen släppts fram försökte flygledaren stoppa den.

Global News identifierade de omkomna piloterna som Antoine Forest och Mackenzie Gunther, och noterade att flygningen hade 72 passagerare och fyra besättningsmedlemmar. De två personerna i brandbilen fördes till sjukhus men väntades skrivas ut.

Rapporteringssystemet finns eftersom flygsäkerheten till stor del bygger på frivilliga redogörelser för tillbud som annars sällan ger upphov till formella handlingar. Men databasen fungerar också som en institutionell brevlåda för borttappad post: den kan bevara varningar utan att någon automatiskt får en räkning. Flygplatser, flygbolag, den federala luftfartsmyndigheten, lokala myndigheter och entreprenörer kontrollerar var sin del av verksamheten – banor, fordon, bemanning, rutiner, tidtabeller – medan kostnaden för tunna säkerhetsmarginaler sprids på passagerare, besättningar och försäkringsbolag.

LaGuardias vardag skärper denna uppsplittring. Flygplatsen har ont om utrymme, hög trafik och är känslig för väder, med ett ständigt tryck att hålla ankomster och avgångar rullande. I en sådan miljö betyder ”effektivitet” ofta att omdömesfrågor görs till rutin. The Guardians genomgång pekar på pilotrapporter om oklara besked om hur nära flygplan får vara i situationer med korsande banor, och på uppgifter om att belysningen på banor släckts – små försämringar som blir osynliga när de blir vanliga.

Efter en dödlig kollision levererar systemet ofta en ren berättelse: ett flygledarfel, ett fordon som tagit sig in på banan, en brist i rutinerna. Den svårare frågan är varför upprepade varningar kunde ligga kvar i en federal databas utan att tvinga fram en omkonstruktion av hur risker prissätts och ägs.

På söndagskvällen mötte ett flygplan som fått klartecken att landa en brandbil som fått klartecken att korsa.

På måndagen gick varningarna fortfarande att söka fram – och banan var fortfarande samma bana.