NASA skrotar Lunar Gateway och satsar på månkoloni

Nasa-chefen Jared Isaacman säger att rymdmyndigheten skrotar Lunar Gateway – den planerade, kretsande utposten i närheten av månen – och i stället vill bygga en månstation på ytan för omkring 20 miljarder dollar under de kommande sju åren, enligt Ars Technica och The Independent. Kursändringen presenterades vid Nasa-högkvarteret i Washington under ett evenemang kallat ”Ignition”, riktat till industrin och internationella samarbetspartner, där myndigheten också utlovade slutna genomgångar om nya kontraktsmöjligheter.

Gateway var tänkt som sammanhållande nav i Artemisprogrammet: en omlastningsplats där besättningar skulle byta till landningsfarkoster, samt en plattform för forskning och logistik i omloppsbana runt månen. Att lägga ned projektet ändrar inte bara en ritning; det leder om pengar och inflytande till andra leverantörer, andra tekniska lösningar och andra kongressintressen. Isaacman beskrev den nya planen som ett ”stormaktslopp” och varnade, enligt Ars, för att ett misslyckande att etablera en varaktig närvaro skulle innebära att man ”lämnar månen till Kina”. Den sortens formuleringar fungerar lika mycket som en anslagsstrategi som ett geopolitisk påstående: projektet blir lättare att sälja in som nationell säkerhet snarare än som ren upptäcktsfärd.

Isaacmans kritik av Nasa är samtidigt en kritik av myndighetens sätt att upphandla. Han menade att Nasa har ”ett kostnadsproblem” och hänvisade till rapporter från inspektörsgeneralen samt ”miljarder dollar” som slösats på program som blir försenade och spräcker budgetar. Han pekade särskilt ut de långdragna satsningarna på rymdfarkosten Orion och raketsystemet Space Launch System som exempel på höga utgifter med låg flygfrekvens. Nu utlovas ”obekväma åtgärder” om leverantörer missar delmål, samtidigt som Nasa erbjuder att placera in egna experter och lätta på krav – morötter kombinerade med hot om skarpare tillsyn.

Omorganisationen får omedelbara följdskador. Gateway-hårdvara är ”till stor del redan byggd” hos Northrop Grumman och Vantor (tidigare Maxar), uppger The Independent, och Isaacman sade att Nasa ska försöka ”återanvända utrustning och internationella partneråtaganden” för ytmål. I praktiken försvinner inte redan nedlagda kostnader; de blir argument för nya anslag för att slippa skriva av halvfärdiga moduler och för att hålla kvar partnerorganisationer som anslöt sig till en station i omloppsbana inom ett omgjort program.

En månstation på ytan, till skillnad från en kretsande mellanlandning, är ett kraftfullt verktyg för att låsa fast framtida budgetar. Permanenta bostäder, kraftförsörjning, kommunikationer, tillverkning och ”långdistansdrönare”, som Ars sammanfattar, innebär återkommande transporter och underhåll – och därmed återkommande anslag – snarare än ett avgränsat bygg-och-skjut-upp-mål. Tyngdpunkten flyttas också mot fraktleveranser och ytinfrastruktur, där kommersiella aktörer kan lämna anbud, men där statens krav och tidplaner fortfarande avgör vad som räknas som framgång.

Nasa bygger alltså inte längre en station i omloppsbana runt månen. Myndigheten lovar en permanent bosättning på ytan – och bjuder in leverantörer att sätta pris på den nya kartan.