Franska åklagare gör husrannsakan på Edmond de Rothschilds Pariskontor

Franska utredare har genomsökt den schweiziska privatbanken Edmond de Rothschilds kontor i Paris inom ramen för en förundersökning om misstänkt ”passiv korruption”, rapporterar Reuters, återgivet av The Independent. Utredningen gäller Fabrice Aidan, en mellanhögt placerad fransk diplomat som var utlånad till Förenta nationerna 2006–2013 och som senare arbetade på banken. En källa nära banken uppger att husrannsakan skedde i närvaro av bankens verkställande direktör Ariane de Rothschild.

Ärendet ligger i skärningspunkten mellan tre system som sällan passar ihop: diplomatisk sekretess, privatbankernas regelefterlevnad och gränsöverskridande rättstillämpning. Enligt Reuters innehåller mejl som kopplas till Aidan meddelanden som påstås ha skickats till Jeffrey Epstein mellan 2010 och 2016, från både privata konton och Förenta nationernas konton. I vissa av mejlen ska genomgångar till Förenta nationernas säkerhetsråd och andra hemliga handlingar ha vidarebefordrats till Epstein. Frankrikes utrikesdepartement uppger att man redan avslutat en administrativ granskning med omkring 30 intervjuer och överväger disciplinära åtgärder, samtidigt som resultaten görs tillgängliga för rättsväsendet.

För Edmond de Rothschild är den institutionella risken mindre knuten till en enskild tidigare anställd än till hur utredarna i efterhand bedömer bankens kontrollsystem och kundrelationer. Banken säger att den samarbetar fullt ut och att den startade en intern utredning så snart misstankar uppstod om Aidan, som arbetade där 2014–2016. I Europas privatbanksvärld är regelefterlevnaden ofta byggd för att klara myndigheternas kravlistor: kundkännedom, övervakning av transaktioner och fördjupad granskning. Men den verkliga påföljden är sällan själva böterna, utan risken att stämplas som olämplig att bedriva verksamhet.

Här blir den rättsliga asymmetrin mellan länderna avgörande. Frankrike kan slå till mot ett kontor på sitt territorium, beslagta handlingar och förhöra personal. Men Paris kan inte tvinga schweiziska åklagare att arbeta i samma takt, och kan inte heller styra vilka frågor schweiziska tillsynsmyndigheter väljer att prioritera. Den schweiziska finansinspektionen Finma säger till Reuters att den väger in ”all tillförlitlig information” i sin tillsyn och gör fördjupade granskningar när tvivel uppstår om affärsverksamhetens redbarhet. Schweiz federala åklagare uppgav inte om de utreder saken, och åklagarmyndigheten i Genève avböjde att kommentera om några åtgärder vidtagits.

De nytillgängliga Epstein-handlingarna drar dessutom in högt uppsatta namn utan att det nödvändigtvis förändrar det juridiska läget. Ariane de Rothschild förekommer i den amerikanska justitiedepartementets publicerade handlingar, där uppgifter pekar på flera års personlig korrespondens med Epstein före hans gripande 2019. Banken har beskrivit Epstein som en ”affärsbekant” 2013–2019 och sagt att hon inte kände till hans agerande. I praktiken avgör ofta just sådana gränsdragningar – bekant, kund, dörröppnare – om en institution möter en tillsynsgranskning, ett brottmål eller en ren förtroendekris.

Razzian i Paris gav ett konkret resultat: kartonger med dokument som bars ut ur en kontorsbyggnad. Om något liknande sker i Genève beror på vad schweiziska myndigheter anser vara värt att driva vidare.