Man frias efter dask på kollegas rumpa på jobb i Linköping

En 67-årig man som klappade en kvinnlig kollega på stjärten på en arbetsplats i Linköping frias från åtalet om sexuellt ofredande. Händelsen inträffade den 30 oktober 2023 och åklagaren menade att agerandet kränkte kvinnans sexuella integritet och därför nådde upp till straffansvar, rapporterar Corren. Linköpings tingsrätt landar i stället i att gärningen, sådan den kunnat bevisas, inte ryms i brottsbeskrivningen.

Domen drar en tydlig gräns mellan sådant som är olämpligt på en arbetsplats och sådant som ska bestraffas enligt brottsbalken. Bestämmelserna om sexualbrott täcker visserligen ett brett spektrum av beteenden, men kräver fortfarande att handlingen har sexuell innebörd och att den på ett sätt som lagen erkänner kan kränka den utsattas sexuella integritet. Domstolarnas uppgift är inte att avgöra om något är plumpt, barnsligt eller fientligt, utan om rekvisiten är uppfyllda bortom rimligt tvivel.

Skillnaden är viktig därför att samma faktiska händelse kan aktivera olika system med olika verktyg. Inom arbetsrätten kan en arbetsgivare utreda, varna, omplacera eller säga upp personal med stöd av ordningsregler och arbetsmiljöansvar. Där är beviskravet lägre och prövningen bredare: frågan blir om beteendet gör personen olämplig eller skapar otrygghet. Straffrätten är avsiktligt snävare. Den kopplar statens starkaste tvångsmedel och ett offentligt stigmatiserande straff till en handling, och kräver därför tydligare avgränsningar, högre bevisning och en mer återhållsam tolkning.

Enligt Corren uppgav kvinnan i utredningen att mannen tidigare ska ha fällt sexuellt olämpliga kommentarer. Sådan bakgrund kan påverka hur en handling uppfattas, men gör inte automatiskt varje fysisk gränsöverträdelse till ett sexualbrott i straffrättslig mening. En domstol kan samtidigt godta att en målsägande känt sig kränkt och ändå komma fram till att den bevisade gärningen inte passar in i just det brott åklagaren valt att åtala för.

Konsekvensen blir en incitamentsfråga för rättsväsendet. Antingen driver åklagare gränsfall som sexualbrott och riskerar frikännanden som i praktiken justerar allmänhetens förväntningar på vad straffrätten faktiskt omfattar, eller så lämnas fler fall till arbetsgivare och arbetsrättsliga processer som till stor del sker utanför offentlig insyn. Oavsett vilket avgörs gränsen mindre av rubriker och mer av lagtextens ordalydelse och domstolarnas benägenhet att behandla straffrätten som en sista utväg.

Målet rörde i sak en enda gest i en korridor på jobbet. Det slutar med att tingsrätten slår fast att gesten inte utgör ett sexualbrott i lagens mening.