USA:s militär dödar fyra i ny attack mot båt i Karibien, Sydkommandots Operation Southern Spear uppges ha slagit mot 47 fartyg och orsakat minst 161 döda utan offentliga bevis för narkolast, kroppsräkning och mönsterigenkänning ersätter beslag och rättsprocess

Bilder

US secretary of defense Pete Hegseth. Photograph: Graeme Sloan/Pool/Graeme Sloan - Pool/CNP/Shutterstock theguardian.com

bnonews.com

USA:s militär uppger att den den 25 mars genomförde ännu en ”dödlig kinetisk attack” mot ett fartyg i Karibien och dödade fyra personer som den beskriver som ”narkoterrorister”. Enligt Guardian och BNO News utfördes angreppet av USA:s sydkommando som en del av ”Operation Southern Spear”, en insats som inleddes i september för att slå mot båtar som Pentagon säger är kopplade till terrorstämplade organisationer inblandade i narkotikahandel. Sydkommandot uppger att kampanjen hittills har angripit 47 fartyg och lett till minst 161 dödsfall.

Siffrorna är så stora att det snarare liknar ett löpande program än en enstaka undantagsåtgärd. Fyrtiosju angrepp på ungefär ett halvår antyder en takt som mindre beror på enstaka högvärdiga mål och mer på en stabil tillgång till åtgärdsbar ”underrättelseinformation” och tillåtande regler för våldsanvändning. Guardian noterar att USA offentligt har presenterat lite bevis för att de fartyg som angrips faktiskt transporterade narkotika, trots att dödandet ramas in som terrorbekämpning.

Den bristen på insyn är central, eftersom framgång i sådana system lättast mäts i produktion: avbrutna färder, träffade mål, räknade kroppar. När ett kommando belönas för att skapa friktion för karteller uppstår ett tryck att hålla kedjan igång – identifiera, följa, angripa – medan kostnaden för ett misstag sprids över främmande vatten och främmande familjer. Sydkommandots offentliga budskap bygger på systemeffekter (”total systemisk friktion”) snarare än på redovisade enskilda fall.

Programmet flyttar samtidigt ett lågintensivt sjö- och luftkrig in i farleder som redan omvärderas av risk för konflikt på andra håll. Även om målen är små båtar etableras en praxis där dödligt våld kan utlösas av levnadsmönster: rutt, hastighet, misstänkt tillhörighet – snarare än gripande, beslag eller rättslig prövning. Därefter får regionala regeringar bära det diplomatiska efterspelet och eventuella civila skador, medan Washington behåller den operativa kontrollen.

Guardian hänvisar till en uppskattning från USA:s narkotikapolis från 2020 om att merparten av kokainet som når USA går via Stilla havet snarare än Karibien, vilket väcker frågor om varför Karibien behöver en angreppskampanj som gett över 160 döda. Om huvudmåttet är störning snarare än lagföring kan geografin komma att följa tillfällen snarare än behov.

På onsdagen uppgav Sydkommandot att fyra män dog och att ingen amerikansk personal skadades. Uttalandet innehöll varken uppgifter om fartygets flagg, last, identiteter eller bevis som skulle göra det möjligt för utomstående att kontrollera vad som faktiskt träffades.